Tom.

De blir inga mer ord här
Inga mer komman eller punkter

ingenting

Det här är mitt farväl

...
...
...

Forever was the promise in our hearts




Som ni ser blev det ingen lugn sleep-over för mig och Ellen igår. Inte ens nära faktiskt.
Vi dansade med lycka i hela kroppen ner till villan och drack oss en varsin öl istället. Eller rättare sagt, någon öl.

Det var en trevlig kväll med min sötaste Ellen, och grabbarna grus. En mycket trevlig kväll faktiskt. Tack för den!

Bakom varje léende finns det en hemlighet


Vänd er om, klassa mig som en idiot
Gör det bara. Mig rör det inte.

Jag har andats lycka, jag har verkligen gjort det
men sen melankolin kom har den aldrig velat släppa taget helt
den smyger sig på
biter mig

biter mig hårt.

Jag tycker om dig så himelskt,
men varje natt som jag upplevt utan dig skär i mig än

jag minns varje slag
varje natt som jag gråtit mig till sömns
och trott att nu, nu vaknar jag aldrig åter.

- "Han sätter kniven i mig. Jag vet det. Han sätter kniven i mig nu"

Jag har slutat att hoppas
slutat att kämpa

jag vill bara leva
kan inte världen unna mig det?

jag ber,
kan inte världen unna mig en dag utan rädsla
utan missbenämningar om hur jag är

jag är inte så här. Jag är ingen idiot
det är vad det förflutna gjort mig till

det är inte jag
snälla förstå

det är inte jag

You can't steal my dreams away

I en dröm, någonstans
finns symmetrin för alltid kvar

det vet jag nu
och med den kunskapen kan jag sova gott

riktigt gott inatt


I'm carrying the words who never have been spoken


Jag har nog aldrig varit så rädd för att leva
men dödsrädd för att ge upp taget

Jag älskar mitt liv för vad det är
men just nu känns det så långt borta
som om det vore flera universum bort, i en helt annan oändlighet

En del av mig skriker efter dig
en annan del vill inget annat än bort

Jag har aldrig varit så förvirrad
så vilsen och svag

Jag önskar att jag kunde leva i den tid som var
- en vecka tillbaks

Du är en del av mig


För snart tre år sedan satt det en söt liten flicka på en stol, i ett klassrum någonstans i sollentuna. Hon var vacker, och syntes på långt håll.

Kanske var det på grund av hennes ängla-hår som värmde hennes bara axlar.
Kanske var det på grund av att man såg att hon trivdes i sig själv.
Att hon aldrig någonsin skulle svika sig själv för någon annans tycke.

Eller så vet jag helt enkelt inte
men vacker var hon.

- Du vill inte sjunga i vårat band? sa hon med en rynka i pannan

och vips var hon där, runt omkring mig, minst en dag i veckan efter skoltid


Jag gillade det

Gillade henne


Idag mår hon lite upp och ner,
ut och in
och kors och tvärs, min gitarrspelande ängel


Man kan göra det ibland,
men att hon gör det:

det gillar jag inte


så det här är till dig, min vackra Gisse-misse
med hopp om att ett litet léende kanske vågar krypa sig fram på de där chockröda läpparna som bara du kan bära upp så bra.

Och du ska veta att det är okej att le fast att man gjort någon annan ledsen
ibland
idag


Sakta, sakta dör min vackra längtan ut


Bilden får tala för sig själv idag
Godnatt världen. Godnatt mig själv.

Idag är igår och du ska ta mig härifrån


Långsamt vaknar dagen och breder ut sina vingar över den staden som vi befinner oss i
För första gången vill jag inte vara en del av det
men rädslan att sova bort ännu en misten minut får mig att hålla mig vid liv

Snart kanske oturen vänder
Ja, jag ska försöka övertala mig om det i alla fall

Vad är en helg, utan en dag på paddy's?

   
    

Det är ingen som vet, det är ingen som vet!

Sometimes I just wanna hide...

I fredags fyllde den finaste Gisela som jag vet nitton. Det firades med en öl på anchor. Egentligen hade jag velat stanna där länge, länge och fått se hennes första bubbliga rus som en stor dam, men riktigt så blev det inte. Runt tio tiden dansade jag mig nämligen vidare till riddarkällan och 90's.


  


Väl där började lyckosaften göra sitt, och rosa moln flög runt lite var som varannat på mitt synfält. Mer detaljerat ska vi inte gå in på den saken.

Att jag var så vinglig att dansstegen inte gick att utföra på vägen hem, det är en hemlighet.
Ja, en riktigt hemlighet!

sssh....


Bara för dig

29 januari har nyss passerat.
Det finns ingen annan dag som jag har så stor lust att inte vakna, eller somna igen.

Jag tackar allt för att jag kom ut helskinnad iår.

Jag fick inte åka akut till sjukhus
inte gråta mig till sömns
och inte bevittna en sann vän fly till Australien - för alltid.

Jag antar att det är framsteg

eller bara tur?

I wanna enjoy every moment

Jag saknar att gå upp på morgonen bara för att se dig
och gå och lägga mig för att vakna, för att se dig

nu vaknar jag för att kunna somna igen.



The best thing about me is you

Orden kryper in under skinnet
men inte lika genuint vackert påträngande
som du

Jag ville bara att du skulle veta det, min älskling

och även fast att den förgående helgen redan börjat kännas som mil ifrån
vill jag publicera några minnen
några vackra och sköra

allt för lätta att förstöra, eller glömma
precis som en poet lätt gör med sina ord:


   
    



och resten
Ja, resten får helt enkelt stanna
i en liten hjärtekammare
någonstans
 
inom mig


Everything I do, I do it for you!

Januari, nummer tjugotre.

Egentligen har jag tröttnat på texter som handlar om varm hud och blickar som nästan skär rakt genom en, men det är just det som allting handlar om. För någonstans i kvällens alkoholdimma blev jag klokare än någonsin. Jag tyglade det omöjliga och lät léendet som jag bar brista för en sekund. För vad gör man när man inser att det man behöver inte är det som man vill ha, och vice versa? Ja, vad gör man när man lyckats lista ut att hur man än beter sig finns det ingen lösning kvar?

Och hon tittade på mig och sa: "Du borde skriva en bok", och visst borde jag det. Inte på grund av min oförmåga att göra ord magiska och inte heller för mina vackra byråkratiska meningar. Nej, nej.

Jag borde skriva en bok för dig, om dig, med dig och åt dig. Bara dig
och vice versa.




Januari, nummer tjungofyra.

tick-tack
tick-tack
tick-tack

Under vilket klockslag krossades min själ? Det är ingen som vet. Jag log åt tanken att aldrig mer kunna lagas, men grät över att skada en annan människa. En människa som då aldrig mer skulle kunna beskådas eller beundras av mig. Och jag vill beundra de kurvor som ingen annan har. Vill älska den ängel som stått på min uppfart. Kan ingen unna mig det?

Anouk dundrade ut ur mina högtalare och någonstans försvann mina tankar med hennes läppar. Och jag önskar att allting var så. Även de blödande klocklag som du inte brytt dig om att sätta plåster på


  

och vice versa.

I used to be there when the heartache come.

Det känns som om jag drunknar. Inte bara på grund av emotionella anledningar, utan även på grund av allt skolarbete som jag inte har gjort, men som borde ha varit klart för länge sedan. Kanske har jag bara mig själv att skylla, men jag har inte haft tid. Att gå i skolan, jobba ungefär 30-40 timmar i veckan och sedan någonstans försöka hinna ha tid för vänner och fester. Det går inte. Någonting måste prioteras bort, och tyvärr har skolan blivit den saken. Det är nog otroligt dumt gjort av mig. Jag ska skärpa mig och värdera om, men det hjälper mig inte att tänka så nu. För jag sitter ändå här med sex inlämningar som borde ha varit inne senast idag, och inget. Absolut inget av dem är gjort.

Suck. Det blir återigen att skylla på att internet strular, och lämna in allt på tisdag.
Jag undrar om dem seriöst tror på den bortförklaringen fortfarande?

RSS 2.0