Today
Så påminns man. Man ska inte planera dagar i förväg. Idag har jag en miljon planer, men förhoppningsvis går det bra ändå. Simon är på väg över just nu för att hjälpa mig äta upp mammas smörgåstårta. Sedan ska vi till kista för att köpa hårfärg och lite så där.
Efter det ska jag åka till Täby för att träffa Sofie, hennes pojkvän och en vän till henne. Och till sist, ja, då ska jag träffa J också. Kanske sova där? Ja, du, vem vet. Det här blir en dag att bevisa att allting går, bara man vill.
Nu kom SImon.. Got to go..
Efter det ska jag åka till Täby för att träffa Sofie, hennes pojkvän och en vän till henne. Och till sist, ja, då ska jag träffa J också. Kanske sova där? Ja, du, vem vet. Det här blir en dag att bevisa att allting går, bara man vill.
Nu kom SImon.. Got to go..
I'm caught up in those long lost days
Även den starkaste biten av mig har gett vika
Att aldrig få se dig levande bredvid
får mig att gå sönder
Att aldrig få se dig levande bredvid
får mig att gå sönder
I saw it on your keyboard
Jag minns slingor av ditt hår glida förbi mellan mina fingrar. Din lukt svept över min kropp. Dina ord som stannat kvar likt en samba för öronen. Sådanna som inte försvinner, hur många dagar som än går förbi utanför fönsterglaset. Jag minns det så väl.. Vi skulle gå hand i hand genom livet, du och jag.
Jag kom hem från Mikaela för inte allt för länge sedan. Vi tillbringade natten tillsammans med chips, dip, läsk och tonvis av mys.
Nej, nu fick jag inte skriva mer. Världens mysigaste Gin kom in för att gossa, och när han bestämt sig för gos finns ingen återvändo. Nemen, nu kom Tonic också. Got to go...
Jag kom hem från Mikaela för inte allt för länge sedan. Vi tillbringade natten tillsammans med chips, dip, läsk och tonvis av mys.
Nej, nu fick jag inte skriva mer. Världens mysigaste Gin kom in för att gossa, och när han bestämt sig för gos finns ingen återvändo. Nemen, nu kom Tonic också. Got to go...
Finns det bäst-före datum på förklaringar?
.
P..
Två vänner kryper ihop för att värma bort smärtan. Torka bort tårarna de låter fällas. Inte en tanke, inte en gest för att förvärra läget. Ord om brusten kärlek, om vänner, svek och tårar. De vill hjälpa varandra. Göra sådant vänner gör.
Utan reflektion ramlar världen utanför. De försöker torka brustna sår från smärtan, men inser inte att det skapar fler. De ser inte händelserna, orden och skratten från andras ögon. De analyserar och tänker inte på stunden likadant. De sviker någon, tar sönder någon, får den att må skit, utan att förstå. Utan att vilja. Genom att bara vara vänner. Bättre vänner än förut.
När sanningen sakta vaggar in de två vännerna i sömn, på varsina ställen, reser sig världen. Tankar slår dem. Slår dem mycket hårdare än slag. Världen faller. Faller utanför.
En djup kram fick de två vännerna att förlora allt. Allt de tidigare försökt laga.
Men ändå värst av allt, att både såra och förlora något av de vackraste dem vet.
Han talar till mig, min vän, viskar varsamt i telefon; "Jag älskar henne".
Hon talar varsamt till mig, den sårade, berättar tydligt; "du svek mest.."
Jag faller. Det var aldrig en gest med mening. Aldrig ett ord menat att tydas så.
Förlåt, jag menar det verkligen, förlåt... Jag ville bara hjälpa till.
Jag insåg aldrig att jag gjorde en motsats.
Förlåt.. jag ber dig, förlåt :(
Den här dagen hade jag nog helst bara sovit bort. Planerna för kvällen som blivit en knut i magen, bråket med en av de finaste som jag känner, allt.. Allt kan ta sig.
Jag vill bara berätta för dig gumman, att jag verkligen skämms, även fast att jag aldrig ens tänkte på vad som skedde. Jag verkligen skämms. Jag tycker om dig så förbaskat mycket. Jag skulle aldrig någonsin göra något i min makt för att göra dig ledsen. För mig är du en av de vackraste på denna jord. Jag har varit så otroligt glad att jag haft dig. Det är jag än idag och kommer alltid att vara. Det är inte många som får röra en sann ängel - jag har fått chansen. Bara det betyder mycket för mig.
Åh. Alla mina tankar är hos dig, hela tiden. Jag kan inte sluta upp med alla dessa dumma frågor i mitt huvud. Jag vill inte skada dig. Inte ens så mycket som att göra en parantes negativ i ditt liv, på något sätt. Jag har aldrig någonsin haft det som avsikt. Inte något av det här var med avsikt. Jag analyserade inte ens det fören imorse. Det var då jag insåg att det kanske var annorulunda. Jag fick konsekvenserna ramlade över mig innan jag såg vad jag gjort. Och nu när jag ser, vill jag inget annat än brista. Jag har tårar upp till ögonlocken. Vad har jag ställt till med?
För mig är du ju en av de vackraste på jorden!
Jag vill bara berätta för dig gumman, att jag verkligen skämms, även fast att jag aldrig ens tänkte på vad som skedde. Jag verkligen skämms. Jag tycker om dig så förbaskat mycket. Jag skulle aldrig någonsin göra något i min makt för att göra dig ledsen. För mig är du en av de vackraste på denna jord. Jag har varit så otroligt glad att jag haft dig. Det är jag än idag och kommer alltid att vara. Det är inte många som får röra en sann ängel - jag har fått chansen. Bara det betyder mycket för mig.
Åh. Alla mina tankar är hos dig, hela tiden. Jag kan inte sluta upp med alla dessa dumma frågor i mitt huvud. Jag vill inte skada dig. Inte ens så mycket som att göra en parantes negativ i ditt liv, på något sätt. Jag har aldrig någonsin haft det som avsikt. Inte något av det här var med avsikt. Jag analyserade inte ens det fören imorse. Det var då jag insåg att det kanske var annorulunda. Jag fick konsekvenserna ramlade över mig innan jag såg vad jag gjort. Och nu när jag ser, vill jag inget annat än brista. Jag har tårar upp till ögonlocken. Vad har jag ställt till med?
För mig är du ju en av de vackraste på jorden!
Lyckan består
Jag är så fruktansvärt glad idag. Tänk va mycket ett kursbetyg kan betyda för en. Det är nästan lustigt. Det känns som om jag har svalt en hel liter av lyckopiller och stoppat i mig en hel pastellburk av lyckliga färger.
Ikväll blir det troligen myskväll med det vanliga gänget,
massa prat in på småtimmarna och skratt ner i magkropen.
Kan det någonsin sitta fel?
Ikväll blir det troligen myskväll med det vanliga gänget,
massa prat in på småtimmarna och skratt ner i magkropen.
Kan det någonsin sitta fel?
"You bored me with your stories
I can't belive that I endured you for as long as I did
I'm happy it's over, I'm only sorry
That I didn't make the move before you
And when you go I will remember
To send a thankyou note to that girl
I see she's holding you so tender
Well I just wanna say...
I never really loved you anyway"
The corrs - I never loved you anyway
I can't belive that I endured you for as long as I did
I'm happy it's over, I'm only sorry
That I didn't make the move before you
And when you go I will remember
To send a thankyou note to that girl
I see she's holding you so tender
Well I just wanna say...
I never really loved you anyway"
The corrs - I never loved you anyway
Min blogg blir mer och mer värdelös.
Det känns underbart. Äntligen är sista arbetet i litterär gestaltning klart. Jag gjorde till och med ett fint omslag på min portfolio och slösade lite extra tid på att få den fin. Nu vill jag ha mitt vg.
Nej, ska jag vara lite extra duktig och gå till skolan också?
Ja, bannemig. Så gör jag.
Amanda ska bli tvingad att gå med.
Muhahahha!
Nej, ska jag vara lite extra duktig och gå till skolan också?
Ja, bannemig. Så gör jag.
Amanda ska bli tvingad att gå med.
Muhahahha!
:D
Jag och Amanda ska till Raw den 19 mars och kolla på Björn Gustafsson. Känn på den nöten!
Kursprov
Har precis kommit hem från slutprovet i matte B. Att få högre betyg än G kan jag glömma. Jag förstår inte vad som hände, hela hjärnan slog kullerbyttor. Jag antar att det där med massa siffror och konstiga tecken får min hjärna att vilja springa till Afrika och aldrig återvända. Den tar i alla fall semester varenda gång jag försöker få den att arbeta med det. But hey, who blames him?
Aldrig mer mattebok! Aldrig mer matte! Om jag är lycklig.
Aldrig mer mattebok! Aldrig mer matte! Om jag är lycklig.
-
Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om dig. FAN. Dumma, jag borde inte, jag vill inte bry mig!
Men om sanningen ska fram så är du allt för mig!
Blah blah blah, och åter blah ....
Efter att ha pluggat om Rwanda en hel söndag och ändå inte blivit klar, snurrar hjärnan värre än badbollarna i augusti. Dessutom gör det mig arg, för nu måste jag ställa in min dag med sötnosen imorgon för att sitta hemma och plugga ännu mer. Jag som saknar så. Dumma, dumma skola.
Och till skolan vill jag inte heller imorgon. Anledningen till varför kan jag inte berätta här.
Jag kan dock säga. Alkohol är inte alltid bra. I alla fall inte när det blir för mycket av de goda.
Skuldkänslor har jag också. Fybubblans.
Förövrigt mår jag bra. Väldigt bra.
Haha. mycket mer intressant kunde det inte bli, kära läsare. Så för att inte skrämma iväg er totalt från min blogg bör jag nog sätta punkt på inlägget och lägga mig i sängen. Förhoppningsvis kan jag komma upp med något vettigare imorgon.
Nattinatt i stugan!
Och till skolan vill jag inte heller imorgon. Anledningen till varför kan jag inte berätta här.
Jag kan dock säga. Alkohol är inte alltid bra. I alla fall inte när det blir för mycket av de goda.
Skuldkänslor har jag också. Fybubblans.
Förövrigt mår jag bra. Väldigt bra.
Haha. mycket mer intressant kunde det inte bli, kära läsare. Så för att inte skrämma iväg er totalt från min blogg bör jag nog sätta punkt på inlägget och lägga mig i sängen. Förhoppningsvis kan jag komma upp med något vettigare imorgon.
Nattinatt i stugan!
Du, du, du skapar bubblor.
Det är tusen tysta sekunder som flyger iväg
Ett hjärtas evighet
Jag kan inte andas
Inte heller sluta le
Jag smakar på din närhet
smeker sönder din ensamhet
Och när du sakta flygit iväg igen
fryser min längtan sönder min själ till slagen av ett hjärtas evighet
Alla onödigas dag!
Grundtanken bakom alla hjärtans dag är väldigt god, men det är också grundtanken bakom nazismen, komunismen och alla andra saker. Det funkar bara inte i verkligheten. Det skapar katastrofer. All hysteri, alla tankar och känslor som helt plötsligt ska bli blottade till fullo. Hemliga kärleks berättelser ska berättas högt för den som är huvudpersonen. Små gelehjärtan ska ges bort tillsammans med kort och små söta nallar. Ja, det är egentligen ganska mysigt alltihop, men... Varför finns det en dag för allt detta? Varför ska alla människor pressas till att visa allt dem känner, just denna dag? Ska man inte visa vilka som betyder något, och som uppskattas av en, varje dag, när det känns rätt? När man verkligen menar det. Jag tycker att hela alla hjärtans dag på något sätt är falskt.
Och vad händer med dem stackarna som inte har någon? Nu menar jag inte dem som inte har partner, utan dem som verkligen inte har någon. Vad händer med dem? Det här är den dagen då de ensamma går hem med depressioner, ångest, krossna hjärtan, ensamhet och till och med självmordstankar. "Alla fick kärlek utom jag". Jag tycker inte att det är rättvist. Det här är en dag för dem ensamma att känna sig till och med lite mer ensamma. För dem som mist någon, att bara sakna mer. För dem mobbade att inte vilja gå till skolan och se alla andra springa runt röda i annsiktet av kärlek, mendans dem sitter ensamma, helt ensamma i ett hörn, utan någon. Det här är en dag de ledsna påminns om varför dem är det. Jag tycker inte om konceptet.
Nej, jag tänker inte gå runt och visa min kärlek till mina vänner idag. Jag tänker visa det för dem alla andra dagar förutom idag. För idag känns det bara lönnlöst och falskt. Jag tycker om mina vänner alla dagar. Inte bara idag!
:)
Idag kom Magnus Betnér till skolan för att uppträda. Hans humor är guld för örat!
Grattis Simon
Ett fyrfaldigt leve för Simon, han leve, Hurra Hurra Hurra Hurra!
Min dumbie, för alltid borta.
Eftersom vi var lediga idag, åkte jag, Pj, Sebbe, Karro och födelsedagsbarnet Simon in till stan för att testa våran lycka. Jag och Karro shoppade loss totalt, och nu finns både en tshirt, två linnen, en skjortklänning, ett par jeans, och smycken nyinkasserade i min garderob. Inte illa.
Däremot väntas en hel kväll av plugg nu, vilket inte är lika mysigt. Jag ska skriva en uppsats om den etniska konflikten i Rwanda som ägde rum år 1994. Vår historias snabbaste folkmord, då nästan en hel folkgrupp eliminerades inom loppet av 100 dagar.
Jag saknade dig igår. Verkligen saknade dig för första gången sedan du gav dig av.Däremot väntas en hel kväll av plugg nu, vilket inte är lika mysigt. Jag ska skriva en uppsats om den etniska konflikten i Rwanda som ägde rum år 1994. Vår historias snabbaste folkmord, då nästan en hel folkgrupp eliminerades inom loppet av 100 dagar.
Jag vill att du ska veta att du är omtyckt!
Jag vet att du inte har det lätt just nu, av många anledningar, och jag önskar verkligen att jag kunde vara där, i usa med dig. Hålla om dig, prata med dig, viska att jag aldrig lämnar dig. Aldrig någonsin. Att du aldrig behöver oroa dig för att bli lämnad så länge jag lever. För hur mycket coca-cola jag än behöver köpa, hur mycket jag än behöver höra om burger-king, eller hur mycket jag än måste dela med mig av dig till din pojke, så kommer jag aldrig någonsin tröttna. För jag vet, verkligen vet att jag vill gå med dig till mitt sista andetag.
Det finns bara en av dig
En av mig,
och en av oss.
Låt det alltid vara så!
~
"Jag kommer ihåg hur det ibland kunde gå dagar mellan våra meningsfulla konversationer. Jag brukade sakna dig så otroligt mycket när det hände, men på något sätt verkade du aldrig sakna mig tillbaka. Jag antar att det är därför, jag nu lärt mig att sluta sakna dig."
Gud är arg på mig för att jag inte ringde igår.
Det är lustigt hur jag alltid har flera bra alternativ framför mig, men alltid väljer det dåliga.
och ännu mer lustigt hur alla de felaktiga besluten alltid leder till dig.
Idag är det min tredje sängliggande dag. Igår reste jag mig från sängen totalt tre gånger. Det är mitt personliga rekord. Det berättar ungefär precis hur kul jag har haft det, de senaste dagarna. Från en början var jag bara yr. Min teori var att det berodde på att jag svimmat på morgonkvisten, men icke. Yrseln fortsatte och sitter än i. Nu är jag dessutom sprängförkyld, och undrar seriöst vad de högre makterna har emot mig.
Jag måste ha syndat. Syndat hårt
eller så tycker bara inte gud om mig.
But who blames him?
och ännu mer lustigt hur alla de felaktiga besluten alltid leder till dig.
Idag är det min tredje sängliggande dag. Igår reste jag mig från sängen totalt tre gånger. Det är mitt personliga rekord. Det berättar ungefär precis hur kul jag har haft det, de senaste dagarna. Från en början var jag bara yr. Min teori var att det berodde på att jag svimmat på morgonkvisten, men icke. Yrseln fortsatte och sitter än i. Nu är jag dessutom sprängförkyld, och undrar seriöst vad de högre makterna har emot mig.
Jag måste ha syndat. Syndat hårt
eller så tycker bara inte gud om mig.
But who blames him?
Att förlora en ängel
"Det är natt, och mina stela fingrar letar sig ivrigt fram över mobilsiffrorna
0..7...0..5...9.... Stopp. Något är inte rätt.
Jag slutar slå, går tillbaka, raderar. Börjar om från början, nu med doltnummertecken.
#31#..0...7..0..5..9... Så, det känns bättre. Mer tryggt.
Vill jag ringa? Vill jag verkligen höra din röst? Jag vet inte, men ändå slår jag in dem sista siffrorna, ändå trycker jag på den gröna luren, ändå tar jag telefonen mot örat och ändå väntar jag stillsamt in tystnaden före pipet. Pipet som säger att du hör, att du kommer svara, att din röst kommer smeka mitt öra igen, att...
'Du har kommit till IQ svar som tillhör...'
... Jag lägger på!"
Nonsens, precis som vanligt.
Kanske valde jag helt fel nu, kanske gjorde jag det inte. Jag vet faktiskt inte själv, och hur mycket jag än skulle ha grubblat på det, hade jag nog i slutändan inte varit smartare ändå. Gjort är gjort och så är det bara. Det är nog inte värt att tänka på det, men ändå kan jag inte sluta facineras av mig själv. Vad är det jag egentligen sitter och säger om mig själv? Att jag inte skulle vilja det enda jag verkligen drömmer om? Fy bubblans. Ibland ljuger jag värre än en kratta cyklar för att få behålla dig i mitt liv.
Fy mig, och framförallt, fy dig!
Fy mig, och framförallt, fy dig!
Lika som bär?
En liten hint om att jag och en viss J pratar allt för mycket och allt för länge i telefonen;
J: Såg du det där?
M: Vad då?
J: Jag äter bananer.
M: Skulle jag se det?
J: Men morfar sa ju...
M: Jaha, vad sa morfar?
J: Oj.. nej.. hoppsan.
M: Vad är det sötnos?
J: jag somnade
M: Jag tror jag märkte det...
J: vad sa jag?
M: Nej, ingenting. Att jag var bäst i världen bara.
J: Oj, ja.. men dåså. Då var det sagt
Japp. Jag har hittat min självsfrände. Jag trodde inte det var möjligt, men jag har hittat en till som luddar exakt lika mycket som jag, när jag av misstag somnar med telefonen i handen.
J: Såg du det där?
M: Vad då?
J: Jag äter bananer.
M: Skulle jag se det?
J: Men morfar sa ju...
M: Jaha, vad sa morfar?
J: Oj.. nej.. hoppsan.
M: Vad är det sötnos?
J: jag somnade
M: Jag tror jag märkte det...
J: vad sa jag?
M: Nej, ingenting. Att jag var bäst i världen bara.
J: Oj, ja.. men dåså. Då var det sagt
Japp. Jag har hittat min självsfrände. Jag trodde inte det var möjligt, men jag har hittat en till som luddar exakt lika mycket som jag, när jag av misstag somnar med telefonen i handen.
Sötnosen lipar
Tankar flyger mellan nystan av tid. Jag vet att hon ligger där
Hon andas den luft som jag lämnade kvar
Jag vet att hon ser på dig
Så som jag inte klarade av
Ingen tanke lämnas oberörd. Jag vill vara där
Men inte se
Jag vill tillåtas röra, göra det jag glömde
Lämna dig berörd
Jag vill låta mina läppar tala, de ord dem aldrig fått smaka
Du är vacker, min älskling
Vacker är vad du är
Jag vill (läs: hatar)
att hon har den gåva som jag inte har.
"You are fat"
Igår när jag rullade hem från skolan hade jag en ig-varning i bakhuvudet. En ig-varning i det ämne som jag är allra, allra starkast i. Jag vet ju det själv. Jag har aldrig någonsin fått lägre än ett vg plus på en uppsats. Aldrig! Men nu sitter jag här, med risk att gå ig i hela litterär gestaltning kursen, bara för att jag inte har lämnat in det jag ska. Det har aldrig varit med mening, långt ifrån. Men tackvare hur jag mått på sista tiden har jag bara inte klarat av det. Det har inte haft något med ork att göra. Jag har bara inte klarat av att fokusera på rätt saker. Mina tankar har svävat på allt för höga höjder.
Jag funderar på om jag ska ta ett sabbatsår efter sommaren. Åka iväg någonstans och bara andas. Inte för att jag vill det, utan för att jag behöver det. För allting gör mig galen just nu, precis allting. Men samtidigt... tanken på att ta studenten ett år senare får mig att tveka. Jag vill inte. Jag vill bli klar med allting så fort som möjligt och sedan kunna fokusera framåt. Frågan är bara, klarar jag verkligen av ett år till?
Usch, jag saknar Josh. Han hade alltid en sådann bra övertalningsförmåga när jag hade frågor utan svar. Att läsa ord från honom på en datorskärm känns inte lika bra. Jag vet att han anstränger sig i varje brev. Öppnar upp sig. Men det är inte samma sak. Skrivna ord berör inte lika djupt. Jag vill ha honom här! Om inte annat bara för att höra hans läppar säga ord som: "you are fat". Ja, till och med det saknar jag. Jätte mycket!
För alltid du, älskling!
I spoke with God yesterday, he thinks I'm cute
Jag har två noveller som borde vara färdigskrivna och inlämnade. Slutdatumet för inlämningen har ägt rum för länge sedan, och många nätter har jag kämpat, verkligen kämpat med att binda ord i ordning. Skapa rytm och balans med meningar. Men något som har brukat vara så löjligt enkelt för mig, har omdanats till en omöjlighet. Jag får inte ihop det. Hjärnan vill inte samarbeta. Det bara går inte. Vad gör man då?
Jag har mardrömmar om att gå på min litterär gestaltning lektion imorgon. Jag vill inte ljuga mer och säga att någonting är knas med min email som gör att han inte får det jag skickar. Det känns inge bra. Jag är inte sådann, men jag har inget val. Jag får inte ihop det. Jag har tvingat mig själv att sitta här allt för många timmar, utan att få någonting gjort. Det bara går inte!
Hjälp mig.
She's out of control
Idag såg jag filmen om Ian Curtis liv på bio, det vill säga Control. Hela filmen var som ett levande fotoalbum, vilket var väldigt vackert. Men om den var party party? nej, inte det minsta. Några skratt blev jag dock bjuden på under spelandes gång, men om dem verkligen var för filmen i sig vågar jag inte svara på. Kanske var det mitt sällskap som roade upp filmen?
Innan filmen hade jag myst hemma hos mig med Tessie, som även agerat sovsällskap åt mig tills idag. Vi körde lite catch-up-talk, men även brainstorm med M och D.
Jag hoppas minsann att ni antecknade detta nu,
för det är sådan där liksom asså bah livsviktig information, yo!
