.

Jag saknar dig så otroligt mycket. Jag kan bara inte rå för det.
Jag skiter i att jag knappt kände dig, eller att ingenting egentligen var menat att bli som det blev. För jag saknar inte dig på det sättet. Jag saknar att kunna sätta mig vid datorn på kvällen och bli så där spräng-glad över att du är online. Att få din uppmärksamhet och veta att du menade det du sa. Att jag faktiskt var annorlunda på ett positivt sätt, eller fan.. jag kanske inte var det. Men det var så du fick mig att känna mig. Du gjorde mig så otroligt glad på helt sjuka sätt. Jag menar, det är sant.. vi kände inte ens varann.. och det kanske var så det var menat att vara också. För även fast att allting var okej när vi sågs, och allt allt även känndes så, så var det ingenting i jämförelse med hur du fick mig att känna när vi satt och pratade via datorn, på två helt skilda ställen i stockholm. Det var din charm via datorn jag föll för, och det är just den jag saknar och önskar att jag fortfarande kunde ta del utav. För nej, och återigen nej.. jag var inte kär i dig, och jag kommer inte heller bli det. Men dig som vän, det är något utav de få saker jag verkligen saknar.

Sen vill jag bara tilläga en smygkommentar till en mycket söt sak,
nämligen dig M. Jag blir alldeles till mig i dina lugnande armar :) sådetså!