-
Jag har träffat någon som får mitt hjärta att stanna till på riktigt. Och jag tror minsann att han är underbar
... på riktigt!
23/4
En gång i tiden var du min allra bästa vän, nu är du bara en illusion av något som aldrig kommer att återupplevas. Eller nej, du upplevs fortfarande, men som något helt annat. Något du aldrig varit i mina ögon förut. En vän, och inte vilken vän som helst, utan en vän på långt avstånd. En vän som betyder mycket, men som inte längre finns där i närheten. Nej, vi delar helt enkelt en ny vänskap nu. En vänskap där högsta-prioritet på varandra, och orden "jag finns alltid här" inte existerar. Nej, vi har övergått från att vara varandras allt, till att bli varandras någonting.
Men helt ärligt, med handen på mitt hjärta vågar jag fortfarande påstå att du är någon som hjälpt mig framåt i livet, någon som hjälpt mig att formas till den jag är idag.
Jag åkte till väsby idag för att egentligen ha min sånglektion, men på grund av grymma förseningar och elaka inställningar kom jag på tok för sent och missade den. Så för att mildra ilskan begav jag mig till väsby centrum för att tröstshoppa. Jag hittade en klänning (eller om det nu är en lång tröja), som jag köpte. Så ja, någorlunda nöjd vart det dags att dra näsan hemåt igen. Och nu sitter jag här, dränkt i miljoner av mattetal och jag orkar bara inte fokusera mig på dem, så nej.. provet får helt enkelt gå som det går imorgon. Jag orkar inte!
-
Jag kan inte äns uttrycka hur du får mig att må längre. Jag trodde allting var över nu, men tydligen inte. Du gav mig bara ett smakprov på hur bra livet kunde vara. För ja, mitt liv var bra. Det var det verkligen, under en period. Varför ska du komma och förstöra igen? Har du inte sett mig lida tillräckligt? Har du inte det?
Jag fick panikångest idag, för första gången på riktigt länge. Och eftersom ingen var hemma som kunde hjälpa mig behövde jag klara mig ur det själv. Jag har nog inte varit så skräckslagen över något i hela mitt liv. Men det gick bra, det gjorde det. Men låt mig inte få uppleva det igen. Låt mig inte få lida mer, snälla.. Snälla du, låt mig va. För jag orkar inte mer. Nej, jag orkar verkligen inte mer nu.
Martin. Tack för att du fanns där, på andra sidan luren. Du fick mig att må ett steg bättre.
21/4
Jag har kommit över det. Jag lovar. Eller ja, jag vet inte. Men jag ska övertala mig själv om det...
Jag har kommit över det, kommit över allting! ÅH! jag saknar dig.
--
Blogginlägg som jag egentligen har raderat, men som på något roligt vänster ändå går att läsa fortfarande.
Och jag hann inte ens läsa tre inlägg innan jag brast - varför tillät jag allting?
Therese Hamberg. När jag läste om allting, och sedan läste dina kommentarer på det jag skrivit, insåg jag verkligen hur ofta du försökt hjälpa mig. Jag är ledsen för att jag blundade åt din hjälp, och inte tog åt mig lika mycket som jag borde ha gjort av det du skrivit. Du har varit en sann vän igenom allt, och jag är glad över att du fanns där för mig när såren blödde. Jag hoppas du vet att jag älskar dig. Det har jag alltid gjort.
Jag hoppas att du kommer finnas där, för alltid. För jag kommer alltid finnas här för dig.
En sak till, Milla är bara min sötnos.
18/4
Svenska nationella idag. (Eller var det nationella?). Hur som helst så gick det väl någorlunda, men ämnerna var riktigt tråkiga, så det vart ganska svårt att skriva något alls faktiskt. men jaja, det gick nog helt okej :)
M, jag vet att jag kanske inte behandlat dig som jag borde. Och jag är oerhört ledsen för det. Jag har aldrig menat att göra dig ledsen, och kommer aldrig ha det som avsikt heller. Du är underbar, och det hoppas jag att du vet. Jag är ledsen för att jag gjort så här, men jag insåg aldrig att det vart så. Förlåt, och återigen förlåt. Men jag var aldrig beredd.
-
Hur gör man när man hamnat i min sitaution? Det går inte att bara blunda och hoppas på att det löser sig. Nej, för det har jag redan försökt, och det blir bara värre då. ÅH!
Jag saknar dig. Du var den enda som förstod dig på mig, A.
Och jag vet att det är töntigt av mig att fortfarande sakna dig, så här mycket, så här lång tid efter att vi gått omkull. Men jag kan inte låta bli. Du var verkligen betydelsefull för mig, vet du det?
--
Jag saknar dig så otroligt mycket. Jag kan bara inte rå för det.
Jag skiter i att jag knappt kände dig, eller att ingenting egentligen var menat att bli som det blev. För jag saknar inte dig på det sättet. Jag saknar att kunna sätta mig vid datorn på kvällen och bli så där spräng-glad över att du är online. Att få din uppmärksamhet och veta att du menade det du sa. Att jag faktiskt var annorlunda på ett positivt sätt, eller fan.. jag kanske inte var det. Men det var så du fick mig att känna mig. Du gjorde mig så otroligt glad på helt sjuka sätt. Jag menar, det är sant.. vi kände inte ens varann.. och det kanske var så det var menat att vara också. För även fast att allting var okej när vi sågs, och allt allt även känndes så, så var det ingenting i jämförelse med hur du fick mig att känna när vi satt och pratade via datorn, på två helt skilda ställen i stockholm. Det var din charm via datorn jag föll för, och det är just den jag saknar och önskar att jag fortfarande kunde ta del utav. För nej, och återigen nej.. jag var inte kär i dig, och jag kommer inte heller bli det. Men dig som vän, det är något utav de få saker jag verkligen saknar.
Sen vill jag bara tilläga en smygkommentar till en mycket söt sak,
nämligen dig M. Jag blir alldeles till mig i dina lugnande armar :) sådetså!
16 Mars
Gick på rättegången idag, och var så där lagom nervös.. men givetvis, efter att ha suttit där i väntan på att få komma in och få vittna allt för länge, kommer alla ut och säger att det blivit inställt och ska istället äga rum den 29maj. detta på grund utav att någon inte kom.. lyckat. Där försvann min sovmorgon helt utan anledning.
Och dessutom kommer nervösiteten få stanna yttligare en stund ^^ suck, och återigen suck.
Fredag den 13:de
Jag kommer aldrig glömma allt, jag kommer aldrig någonsin bli samma människa igen. Vet du det? Jag hatar det här. Jag trodde verkligen lyckan hade kommit till mig för att stanna den här gången, men tydligen inte.
Jag saknar känslan av att vara komplett!
:)
men bestämnde mig för att ge det en ny chans idag.
Det har hänt så otroligt mycket i mitt liv den sista tiden. Sorgligt nog har dessutom allting kommit för nära inpå varandra, så att jag inte riktigt hunnit fokusera mig på något utav det. Men nej, jag ångrar ingenting. Absolut ingenting. Och jag menar, allting har ju faktiskt löst sig och slutat riktigt bra, så vad har jag egentligen att klaga på?
Jag har fått den läskigaste, mest pirriga, konstiga känslan i min kropp idag. Allting kommer att bli bra, ja.. allting kommer bli alldeles perfekt. Den här gången är jag spik säker.
För vet ni vad jag har kommit fram till? Jo, att ensam klarar jag allt!
Dessutom har jag kommit fram till att jag klarar mig utan dina tomma kommentarer, dina avlägsna svar och osäkra frågeställningar helt utan mening. Ja, jag är värd så mycket bättre än dig och därför lämnar jag dig här.
M, vet du om att du gör mig väldigt glad? <3
..
.
Älskade, oroa dig inte
Snart finns inte klätterträden längre
och barnen som föll ur dem
läker sina sår
utan alltför synliga ärr
Snart är jag bara en historia
om ditt förflutna
som du berättar över två glas vin
för någon mycket vackrare
än jag
Snart är jag någon du tyckte om
för århundraden sen
något man drömmer om en sommarnatt
som pojkar som vill bli brandmän
och flickor som vill bli astronauter
Snart bor vi i olika städer
och vår planet
ligger inte längre i omloppsbana
runt våra bröst
Snart är mitt telefonnummer raderat
tillsammans med alla smaker
av de tider som var förbjudna
av goda anledningar
Snart är jag inte mer än en anekdot
i redogörelsen över misstag du gjort
såna man gör
längs vägen
oroa dig inte, älskade
snart är jag inte mer än så
och du kommer le det där leendet igen
det vackraste
det allra sköraste
men jag, jag kommer alltid minnas
Minnas den tid du gjorde till den bästa i mitt liv.
-
det blev så slutgiltigt
ditt sätt att säga
att snön kommer tillbaka
så vi packade litet
för att skingra tankarna
helt utan att nudda vid varann
för det var så vi ville ha det
och när du gick
tog du doften med dig
av alla somrar hittills
1 April
Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Hur har det kunnat bli så här?
