Mycket nödvändigt inlägg!

Ibland får jag för mig att jag ska leka muslim med min halsduk. Då är jag lite extra gullig.


... Gabriella är dock alltid så gullig. Jag tror att hon fuskar!

Det är inte lätt när det är svårt!

image627

We made plans to grow old,
believe me there was truth in all those stories that I told.

I just think he's the best

image626

Nu sitter Dumbie på sitt flygplan hem till Australien.
Har jag någonsin nämt att jag hatar Australien, för att dem snor honom ifrån mig?
Det gör jag! Mycket!

Jag har varit med om något helt ofattbart idag och igår, men allra mest idag. Något jag trodde aldrig skulle hända mig igen, har hänt. Jag har träffat D. Jag var så spänd att jag inte visste ut eller in. Vad gjorde jag egentligen? Var han där? Ville han ha mig där? Ville jag ens vara där? Frågorna som snurrade var många, men slutresultatet blev lyckat. Jag hade saknat dig.


When we are walking fields of Gold...

Igår träffade jag Josh för sista gången, kanske någonsin.
Jag visste inte alls hur jag skulle bete mig, inte alls hur dant jag borde agerat. Det enda jag visste var att jag ville göra ett sista intryck. Ett intryck som får honom att minnas mig, även om ett par månader och år. Men hur gör man det? Det var svårare än trott att komma på något sådant, men tillslut bestämnde jag mig för att ge honom en skiva, där jag sjöng "våran" låt. Och även fast att kvaliten kanske inte var den absolut bästa, så var den i alla fall direkt från mitt hjärta.

Imorse när jag vaknade efter bara någon timmes sömn, bestämnde jag mig för att stanna hemma från skolan. Inte för att jag egentligen var sjuk, utan för att huvudet var som en tickande bomb bakom min tinning. Jag behövde sova. Behöva lugn och ro, och tid att verkligen inse... Nu ses vi aldrig mer igen! Här tog våran saga slut.

"If I was smart I wouldn't tell u that I have tears in my eyes ='(  Trust me when I tell u. I will see u again!! Please be safe girl! Please =("

"Omg! I can't belive u are singing that song! It is amazingly good! No it's better than that! I can't explain =( it's beautiful mia! U are amazing =(  That song will get me through my plane trip =(  xx"

Farväl min vän! Jag kommer aldrig att glömma bort dig och det som vi har haft!

      

Så tog sagan slut...

image619

Plötsligt inser jag det. Vi kommer aldrig att ses igen. Jag har rört dina färger en sista gång.

"No one has brought me more happiness and pain, but mainly happiness, than you Mia! From the first night I met you I was praying to kiss you! After that I started to fall for you... At first I thought it was a mistake, but now I wouldn't change a thing! You made my trip worth remembering!!! You are the most beautiful girl I know! I promise to see you again!!" 

Ord kommer inte ut. Jag sitter på mina bara knän.
Lämna mig inte, Josh!

Jag ber dig...

Lämna mig inte ensam här!

After all these days...

image613

En dag i en framtid ska jag glömma.
Glömma hur äckligt långt jag var beredd på att gå för din närhet.

Jag ska muttra en gammal visa om:
Jag ser mig aldrig om igen,
Nej, jag ser mig aldrig om igen.

The shadow of your smile

image612

Att sitta och jobba med bildredigering och textjustering så här mitt på ljusa dagen när solen faktiskt skiner utanför, känns minst sagt pyton. Jag vill ut och springa och ta vara på vårvädret som är idag. Men icke. Jag måste jobba! Reportaget måste bli klart tills på måndagmorgon, annars är jag spolad. Blö.

Kan ju roa mig med att Gabriella kommer hit om, hm, ungefär fyra timmar. Då är det middag, mys, ordningsfixande och senare utgång som gäller. Vi ska som jag nämnt tidigare till sötaste Jannike ikväll.

Jag längtar dit,
men allra mest längtar jag efter dig!

Tussinuss pannkaka med extra kärlek

image182 

Sometimes people come into your life
Like they're meant to be
And suddenly you've found someone
Who sees the world like you see

And you laugh like crazy
At all the crazy things
That no one thinks are funny but you
That's when I knew
That I had a friend so true

If my world were crumbling down
You are the one I'd want around
Cause through everything you've shown me that
You were the one who had my back


En Torsdagsmorgon i Januari

Jag är verkligen stolt över mig själv. Dygnsytmen har börjat komma tillbaka med stormsteg. Förr om tiden var det en omöjlighet att kliva upp 06.30. Jag låg och vred och snoozade tills dess att det var dags att springa till bussen för att hinna. Nu är det minsann annorlunda. 06.00 vaknade jag av mig själv idag. Hur ofta händer det liksom?


Idag är det sista dagen innan helg för min del. Vi är nämligen lediga imorgon. Vad som händer vet jag dock inte. Kanske blir det att vara hemma och ta det lungt framför en bra film. Resten av helgen är nämligen sprängfull.
Fredag - Fixa det sista, och sen fest hos Jannike.
Lördag - Middag hos Sebastian med alla sötnosar, och sen hem till Josh
Någon som kan gissa vad jag ska göra på Söndagen? haha.


image595

Bara för att min älskling är världens sötaste när han gäspar!

En topp-vecka, ordagrant

image592

Den här veckan har verkligen min garderob mått bra. Jag är riktigt förvånad över mig själv och alla inköp jag lyckats med. Det är inte bara en ny tröja som hänger i min garderob, utan det är nio. Japp, ni läste rätt. Nio!
Mamma kom hem med tre styckna från staterna, och dem andra sex.. Ja, dem är rena kap från min egen sida. Kan jag säga annat än att jag älskar slutrea?
Förutom tröjorna har jag även lyckats införskaffa mig ett par nya jeans, en kjol och ett par skor.

Om jag mår bra!

Grattis hjärtat mitt

image591

Det är inte varje dag som är lika bra som denna dag.
För denna dag är sockertopps dag!

Halva tiden avklarad!

image590

Snart ses vi igen, min älskling

En lördag i Januari






Jag har uppskattat varenda helg tillsammans med er, sötnosar. Jag hoppas, och önskar med hela mitt hjärta att vi inte bryts nu, trots att huvudpersonen till varför vi umgåtts åker. Det skulle vara sorgligt att förlora så underbara själar som ni faktiskt är.

Dumbie, this farwell will be the fondest farewell I've ever been given.
I'll be missing you eternally.

"If u think i am capable of forgetting u, u are crazy, that would be a gift"





"Jag har bilder av dig kvar
Alla partyn o bakfylledar
Din kropp, dina andetag
Och alla tusen mirakel
Som vi lovade varann"


Det var inte fören de skickade orden snuddade min syn, som själen min började spy upp känslor som verkligen inte borde få komma. Inte nu, inte någonsin. Men nu snurrar mitt huvud likt en karusell för små barn. Jag hittar inte ord. Det bara snurrar. Snurrar runt, runt, runt, och jag vill bara hoppa av. Släppa taget om den dumma stången och bara springa ut emot världen med öppna armar. Det går inte, men jag blundar och hoppas att ingenting fanns. Inte ett enda av alla tusen mirakel som vi lovade varann.


Your explanations make me wanna throw up!



Haha, ja, ni, som ni ser kan man ha mycket kul i ett badkar.
(seriösare bilder från gårdagen kommer när pao fixat över sina bilder)

I'm not capable to leave you!

image557

Jag saknar hur du såg på mig så hela Stockholm stannade utanför. Hur du fick vågor av lycka att skölja in under alla mina lager av kläder, och säga att jag var omtyckt, behövd, och uppskattad. Tusan, jag vet inte hur jag ska bära mig åt längre. Det har gått så många dagar nu, men fortfarande märker minnet av dig allting jag gör.

Bilder från tider så långt borta, målar än idag upp min vardag. Får mig att kämpa vidare, och hoppas att vi en dag möts igen. När tiden är rätt. För...

Ingenting var rätt tajmat när drömmen min blev besannad, men en dag vet jag att det kommer att vara det. En dag kommer du kunna se in i mina ögon, så som jag ser in i dina, och se att vi på något sätt är ämnade att vara. För om vi inte var det, skulle det inte vara så här idag. Du hade inte sagt de saker du än säger. Även fast du säger dem så diskret att kroppen inte riktigt lyssnar än. Jag vet det, jag vet det så väl sötnos.

För jag är helt enkelt inte kapabell till att gå vidare ifrån din värme.


Jag sitter kvar i en urtiders eka på ett bottenlöst hav av historia. Vår historia. Tippar båten, tippar jag. Faller.. faller för långt ner för att räddas. Jag behöver hålla oss i liv av dig. Behöver din lättande hand emot min höft. Dina armar runt min midja och dina glittrande ögon som alltid sa, att det ska bli bra..

Vad är bra, min sötnos? Är det här bra? Stormen som vi skulle besegra, sötnos, är det den vi sitter i idag? Är det den som håller på att kväva den sista biten av mig själv? Säg mig sötnos, är det det?

För jag är helt enkelt inte kapabell till att gå vidare ifrån din värme.


För jag behöver dig.

Still the memory of you, marks everything i do

image182
Trots min trötthet igår kväll, tvingade jag mig själv ut på en promenad med AB. Istället för att ställa mig framför spegeln och leka med min fåfänga, gjorde jag mig iordning genom att ta en tupplur. Efter några minuter i himmelriket kom min sötaste pappa ner. Han hade tänkt att fråga när jag skulle ge mig iväg, men möttes av en sovande Mia istället. Rolig som min pappa är, tar han kort på mig sovandes. Sedan väcker han mig, lägger bilden i annsiktet på mig och säger: 
"Är det så här du gör dig iordning för att gå ut?"


Mitt svar blev: Yes, indeed!
Det kallas ju skönhetssömn av en anledning lixom.




I don't love you anymore...

Det är den första lugna fredagen på så länge jag kan minnas. Det är otroligt skönt, för helt ärligt skulle jag inte orka hitta på något idag. Dessutom är det ju middag/fest imorgon, och då vill jag vara pigg. Så nej, idag blir det bara mys. Först på shemat är en promenad med AB. Det är ungefär höjden av vad jag orkar. Illa, men sant.

Föresten så har jag skola imorgon. Visserligen bara en 30 minuters lektion, men man måste gå upp ur sängen för att komma till skolan, eller hur? Bara det tar på krafterna.

Nej, nu är det nog dags att kasta på sig lite varma kläder och vänta in sällskapet.
Puss på er

A twinkle in one's eye..

image555

Come on cowboy, lets rock n' roll tonight!

Today

image553

Jag har sovit allt för mycket idag, vilket inte alls är bra. Missade hela skoldagen, och mycket av det timmarna jag hade tänkt att ägna åt geografiböckerna. Men men, jag har läst igenom en del nu. Långt ifrån allt, men mycket är avklarat i alla fall. Tyvärr blir det nog svårt att plugga så mycket som jag borde nu, för om en timme är det dags att springa till bussen och åka bort mot bion. Jag och Josh ska se National Treasure 2 är det tänkt.

Efter det blir det en hel plugg natt. Jag kom nämligen på mitt i allt att jag även har Israel-palestina debatten imorgon, och den har jag knappt förberätt mig för. Jaja, jag får helt enkelt spara sovandet tills imorgon efter skolan. Någon mer än jag som tror att jag kommer vara helt död?

Käraste, käraste du. Dina ord smakar sommarsött!


image552

Månljus. Det vackra månljuset som alltid lättade mitt hjärtas röst. Vart är det nu? Finns det kvar där ute någonstans? Kan det åter bli hämtat och återigen vagga in mig i den härliga vinden före stormen? Kan jag få känna, se och vidröra det nu, när jag behöver det? Snälla, kan jag det?

Du räddade mig idag. Gungade in mig i en känsla av fumlade glädje och okontrollerade skratt. Fick mig åter att smaka på nyfunnen kärlek till något mycket starkare och mycket mer kraftfullt än förälskelse. Nämligen de renaste av en vänskap.

Jag ler inombord när jag är med dig. Låter de värdefulla i dig dränka mig med nonsens och prat om ingenting. Det värmer mig, även när jag är som kallast och som allra mest frusen. Vet du det? Vet du om att du gör mig lite starkare, lite bättre som person?

Jag minns när vi låg skavfötters i min säng och diskuterade livet i allmänhet. Ingen av oss grät, men vi visste att det befann sig tusen tårar bakom ögonvrån. Dem behövde inte rinna bort, dem känndes ändå, även bakom den andras synvilla. Vi smakade varandras glädje, smuttade på varandras sorg den natten. Den var liksom delad, men ändå inte gemensam.

Jag kommer alltid att uppskatta din närhet. Det är helt enkelt något jag bara vet. Något jag helt enkelt bara vill, för alltid mer.

Den enda önskningen som kittlar när jag stänger ögonlocken igen är månljuset. Det vackra månljuset. Låt mig få smaka på det igen, och låt den dova klangen gunga in mig i vinden före stormen. Kan jag få känna, se och vidröra det nu, när jag behöver det? Snälla, kan jag det?

.. Min käraste vän, för alltid mer!

He's got a ticket, I think he's gonna use it...

Imorgon är det onsdag, vilket innebär den stora dagen innan geografiprovet. Jag hade tänkt att stenplugga hela dagen efter skolan, men när Josh tittade på mig med sina hundögon och bad mig att gå ut med honom, kunde jag bara inte låta bli att säga ja. Jag menar, vad gör man? Om två veckor finns han inte mer. Det är klart att jag vill vara med honom nu, innan det är försent.

Vi bestämnde oss för att hitta en bra bio att se på. Sist, då vi såg guldkompassen dog vi både två. Vad var det för röta som vi satt oss i? En film om ett litet barn, som ska rädda andra barn som blivit av med sina djur-demoner. Japp, den meningen beskriver ungefär hela filmen. Kan ni gissa om den var bra eller inte?

Att jag valt att göra detta imorgon ger dock mig konsekvenser. Jag kommer behöva sitta uppe hela natten med geografiböckerna i händerna, men det talar vi tyst om. Förhoppningsvis blir det värt det. Men å andra sidan, varför skulle det inte bli?

Det jobbigaste är dock att du är så himla bra..

.

image548

 

.. Tack för en bra kväll flickor, pojkar, och allt vad ni nu var!

Soon the last sentence in our fairytale will be written

image531


Så har lite småplaner för veckan börjat dyka upp. Bland annat så är det avskedsmiddag för Josh på lördag. Jag ser verkligen inte fram emot det, eller jo, på ett sätt gör jag det. Jag får vara med honom, skratta och ha kul. Skapa ett sista minne att sedan kunna spara på. Men jag kommer bli ledsen av faktumet till varför vi är där. Att vi är där för att säga farväl till någon som jag egentligen skulle vilja ha kvar hos mig, mycket, mycket längre till.

Nej, varför tänker jag så här? Det är som han själv säger, "we have ages, It's not worth thinking of me leaving yet". Och nej, det är inte värt det. Två veckor har vi ju kvar. Två veckor.. Två veckor..

Fan..

Två veckor är för lite!
Vem ska ha xbox maraton med mig och säga att jag är en tjockis när du har åkt?


The truth is... No, never mind.

image528

Ibland drömmer jag så verkligt om nätterna att jag tror att du ska ligga där bredvid mig när jag vaknar. Och alla dem gångerna blir jag lika besviken, lika gråtfärdig över att du inte gör det. Över att du aldrig någonsin kommer att göra det igen. Jag känner mig så patetisk över att jag känner så. Jag har aldrig varit med om någon som fått mig lika svag som du har, men jag kan inte hjälpa det...

Jag vill inget annat än att få vara med dig.

Och det läskigaste är att du skulle skratta åt mig om du visste sanningen.

Helgen

Så var helgen nästan slut. Det enda som finns kvar på shemat är bio med AB ikväll. Det vart en salig diskussion om vilka filmer som var bra och inte, och vilka som faktiskt var värda att se, men vi beslutade oss tillslut för Good Luck Chuck. Så nu får vi hålla tummarna för att vi båda får varsina rejälla skratt.

Igår vart det förkrök hemma hos mig tillsammans med Tessie, Mickis, Cissi, Laura och Denise. Runt elva satte vi sedan av mot söder och kvällens festligheter. Även Tessan mötte upp oss på tåget, så gemensamt åkte vi sju snyggingar bort till Arvid, som var kvällens värd.

Sedan har jag ju fredagen att berätta om. (ligger efter i de onödiga uppdateringarna). Hursomhelst spenderades den kvällen ihop med Sebbe, Simon, Pao, Bella, Karro, Josh och Patrick. Det vart någonslags myskväll med film och dricka. Mycket mys.


 
(Bilderna är från i fredags)

Will you come home and stop this pain tonight?

image519

Älskling, ibland kan sanningen vridas och vändas till lögnen blir sann. För det kan faktiskt ske, att man bara råkar sjunka till havets botten med flytvästen på, och tar med sig en hel finlandsfärja. Ja, bara så där i farten. Fröknarna säger det älskling. Att man kan bestämma verkligheten själv, när man vill, och hur man vill. Men jag tycker väldigt mycket om dig, älskling. Vet du det? Jag vill leka med dig, leva med dig, kramas med dig, bara vara med dig älskling. Men hur mycket jag än försöker bestämma över verkligheten, så stannar du ändå borta, älskling. För långt borta, älskling. Varför då? Varför är du inte här? Varför förgyller du inte mitt liv något mer? Älskling.. Älskling.. Hör du mig, älskling?

Jag vill bara ha dig här..


I can't help it ...

The sound of your voice caresses my ear with temptation
It makes me wanna crawl down under your skin
and stay there forever

But..
I know I can't

I know it so bad
and that's why my heart is breaking

'cause baby
What we've been going through is immortal

I will never forget it
and I will be missing you eternally

Thats's why my heart is breaking

Maybe you'll forget you were ever here

Snart är det dags att gå ner till bussen mot skolan. Sedan ska jag vara med Dumbie igen är det tänkt. Jag vet att många tycker att jag både är dum och korkad som utsätter mig själv för vad jag gör, men jag vill bara fråga er; tror ni inte att det redan är försent att ändra på? Vad som än händer nu, kommer det kännas lika hemskt när dagen kommer. Jag kommer spricka oavsett. Varför inte ta vara på tiden jag har, och njuta så mycket jag kan, så länge jag kan?



Som slutknorr vill jag avsluta detta inlägg med;
Jag saknar dig snigel! Vart tog "vi" vägen?

This is my Dumbie:

image511

.. Do I need to tell you that he is the sexiest boy I've ever meet?


Fall behind me, hunney..

Snart är det dags att börja rulla emot skolan. Jag är riktigt glad idag. Att jag dessutom bara har två lektioner får mitt humör att höjas upp till skyarna.

Idag har jag bestämt mig för att inte plugga alls. Jag ska bara ta det lungt och andas ut. Eller rättare sagt, jag ska ha xbox maraton med min dumbie. Men eftersom jag vet hur det alltid slutar, är det näst intill samma sak som att bara ta det lungt. Haha. Sist kom vi på varann med att ha somnat, undermedvetet i varandras armar. Vi är allt bra söta, vi.

Jag vill som avslut på det här inlägget även skriva:
You are history, and it feels so damn good!

Nonses?

Åkte hem direkt efter skolan idag för att hinna skriva klart min artikel till imorgon. Än är det en hel del kvar, men jag har hela natten på mig.. Eller hm, egentligen inte. Men i värsta fall är det bara att knarka lite kaffe och forsätta tills ögonen inte klarar mer.

Mer än hälften är i alla fall klart, det känns skönt.

Förutom att plugga har jag faktiskt unnat mig en promenad. Jag kände att jag behövde det för att klara av att skriva mer. Josh blev mitt sällskap. Stackaren får alltid lyda mina tillsägnelser. Muhaha. I'm so mean!

Har man tråkigt, så har man.

Satt och kollade in Thereses blogg, och såg att hon gjort ett yrkestest. "Vad blir du som stor?" tror jag det hette. Eftersom hon hade fått samma resultat på testet, som i hennes drömmar, ville jag också kolla mig.
Detta vart mitt resultat:

image510

.. Läskigt, jag fick också det arbete som jag faktiskt vill ha!


One less set of footsteps...

image509

Jag vet inte varför det blev så här. Vid början av den här dagen var jag hög av känslan. Lycklig. Nu vill jag bara brista. Få bort allt. Gråta ut tills dess att allting försvunnit.

Att det här var en dum idé från början vet jag så väl. Men vad gör man när allting redan fått sin början? Kan man bara gå vidare som ingenting?
Visst, du verkar kunna det, men jag.. Jag är fast, som vanligt. Jag hatar det. Varför kan jag inte vara som du och majoriteten av alla andra och bara släppa allting när något knasigt kommer i vägen?

Jag har nog inte ritkigt insett det än, hur mycket jag än går runt och påstår det. Det finns ingen man verkligen kan lita på till högsta grad. Det finns ingen som håller alla sina löften och menar alla dens ord. Jag trodde på dig. Ville att du skulle vara annorlunda. Men verkligheten är inte som en saga. Det finns inga Romeo's och hjältar. Allting är bara en myt när det kommer till stark vänskap utan svek och kärlek.

Jag hatar att jag har så mycket önsketänkande om folk. Att jag alltid inbillar mig att alla är änglar. För i slutändan är det bara jag som mår dåligt av det. Jag som går i tusen bitar och inte fattar varför. Varför jag lät mig själv luras.. igen.

Jag är så otroligt blåögd. Jag tror alltid att folk som kommer in i mitt liv gör det för att göra gräset på min sida av vägen lite grönare, lite bättre. Inte lägger jag upp någon som helst tanke på att det faktiskt kanske inte är så. Att person i fråga kanske kommer in för att jävlas, förstöra lite mer.. Men oftast är det ju så. Att man bara går sönder ännu mer. Att man får en anledning att ligga sömnlös en hel natt bara för att man inte vet. Vet vad den andra håller på med, eller vill komma fram till.

Jag ska förändra mig. Försöka lära mig. Det är mitt nya nyårslöfte för iår. Ett lite mer komplicerat sådant än mitt förra. Men jag ska försöka. Sträva efter det. Jag ska inte tillåta någon eller något att lura mig igen. Det här är slutet för sömnlösa nätter och tankar som fuckar upp hela mitt tankesystem. Hejdå svek. Hejdå tårar. Detta är början på något nytt.

"Let the tears fall like rain
If that's what it takes
To wash away your memory
Let the hurt take its time
I don't mind waiting
If that's the way it's gotta be
I'll keep holdin' on
'Til the heartache's gone"

Last night..


Det känndes konstigt att vakna av sig själv klockan 03.50 på grund av att kroppen tycker att man sovit tillräckligt. Men så blir det när man går och lägger sig tidigt. Jag kvävde dock mig själv i kudden och vaknade inte sedan fören för ungefär 10 minuter sedan. Mycket mys.

Igår åkte jag och Josh för att kolla på Patriks hockeymatch. Väl på plats mötte vi även upp Karolina och Tess. Det vart mycket prat och kanske lite väl lite kollande på matchen. Men så blir det väl lätt när man sitter på läktaren tillsammans med ett par riktiga sötnosar, antar jag. Jag kan dock berätta för er alla att Patriks lag vann med en rejäl skillnad. 7-1 tror jag det var, om jag inte minns fel. Duktiga grabbar det där.

Aja, nu måste jag nog hoppa i duschen och göra mig iordning innan skolan.

Bilder från nyår

   
   
   

Jag har faktiskt inte skrivit ett enda inlägg gällande nyårsafton. Varför vet jag inte egentligen. Kanske klantade jag till mig lite för mycket i slutet och var rädd för att erkänna det, eller så ja, orkade jag helt enkelt inte. Mitt nyår var hur som helst väldigt bra den större delen av tiden. Och jag infirade det genom att uppfylla mitt nyårslöfte på en gång. Jag var nämligen så smart att jag faktiskt valde ett löfte som jag kunde vara säker på att kunna utföra. Att våga dansa på bordet. Hah. Sagt som gjort. Både Mikaela och Tess stod med mig på bordet, och bägge två lyckades även att ramla ner med mig. Ja, så var det med den saken.

På nyår vart även sötaste Pao's digitalkamra stulen, så många bilder försvann för våran del som utnyttjat hennes kamra hela kvällen. Men som tur var hade vi super-Patrik som även han lekt fotograf under kvällen. Alla bilderna ovanför är tagna av honom under nyårsmiddagen/förkröket hemma hos mig.

Tack i efterskott för ett bra nyår!

21 days left...

   
   


Imorse gick jag minsann upp före tuppen för att hinna till bussen som tog mig, och alla sötnosar till Kungsberget. Där möttes vi sedan av en hel dag av skidåkning, mys och andra härligheter. Precis så där som det ska vara med andra ord. Så tack för en underbar dag. Ni är otroligt bra, allihop!

Det har börjat kännas lite konstigt inom mig. Jag har nämligen blivit så van med att ha dig vid min sida nu, att jag inte vet hur det kommer vara att behöva säga hejdå om 21 dagar. Eller rättare sagt, farväl. För hur mycket jag än skulle vilja träffa dig igen, och vara med dig länge till, så vet jag att vårat slut börjar närma sig mer och mer. Du åker, för att försvinna bort ur mitt liv lika hastigt som du kom in i det. Alla ord om att kunna komma och hälsa på dig och dylikt värmer, men jag vet hur de kommer att bli. Det är alltid mycket prat och lite verkstad i det här livet, och att kunna besöka varann ofta är en omöjlighet. Det finns inte pengar för det. För det är trots allt inte billigt att åka till Australien fram och tillbaka bara så där.
Det gör ont i mig trots att jag alltid har vetat, enda sedan första stund, att det skulle bli så här. Jag lärde mig väl på något sätt att se mellan fingrarna gällande det. Bra, eller dåligt vet jag inte om det var egentligen, men jag har haft en underbar tid med dig. Och jag kommer aldrig att glömma bort dig, Josh. Du är en otroligt bra människa!

Nej, nu kom Gabbie.. Måste rusa!


Update: sötnosar på hal is!

image481

Nostalgi

En gång i tiden var isen mitt liv, mitt andra hem, där jag kände mig som allra tryggast. Varenda morgon, dag och kväll rann samman där, och jag ville aldrig släppa taget. Aldrig sluta åka.
Men det gjorde jag. Och nu har jag inte stått i ett par skridskor på tre år, bortsett från en gång på idrotten. Det är inte okej, och därför ska jag ändra på det. Imorgon är det skridskor på vallen med sötkorvarna som gäller.

Efter det blir det mys med Tessie och Mickis, och det är efterlängtat.


(bara för att jag aldrig bjuder bildmässigt på mig själv enligt P.)

If I love you? No way dude.

När inlägg raderas vid uppladdning, blir jag vanligtvis lika arg som ett bi.
Ett riktigt argt bi med djävulshorn på huvudet och huggtänder, och pistol, och gevär, och ännu mer djävulshorn och tre sexor intatuera på min rumpa och en järnudd i min hand, och hat.. massa, massa hat fylls jag med, och djävulshorn.

Nämnde jag att jag fick djävulshorn?

Men idag log jag bara.
Jag log och skakade på huvudet

Och mina djävulshorn blev en gloria.
En fin sådann

It's just a phase, but I don't wanna say farewell

image476

When you're close to tears remember
Someday it'll all be over
One day we're gonna get so high
Though it's darker than December
What's ahead is a different colour

One day we're gonna get so high

And at the end of the day, remember the days
When we were close to the end
And wonder how we made it through the night
At the end of the day
Remember the way
We stayed so close to the end
We'll remember it was me and you

Cause we are gonna be
Forever, you and me
You will
Always keep it flying high in the sky

Of love

Don't you think it's time you started
Doing what we always wanted

One day we're gonna get so high
Cause even the impossible
Is easy when we got each other

One day we're gonna get so high

RSS 2.0