You have no idea about the tears I've cried
Jag undrar vad som vore mest rätt just nu, att skjuta sig själv i huvudet, eller låta sig torteras av all denna smärta.
Som ni kan misstänka vart det ingen lugn myskväll verken hos Sanaz eller Uffe igår, inte bara paddys heller, men vi började där. Sedan utforskade jag, Stoffe och Markus riddarkällan inne i stan. Det kostade mig det dyrbaraste jag hade. Nu är jag nämligen en röst, x antal kronor och mycket annat nödvändigt fattigare. Det känns inte riktigt helt okej. Särskilt inte med tanke på att jag ska jobba idag.
Att den sista fredagen innan nyårsskiftet blev årets mest omtumlande kväll för mig, känns inte heller riktigt okej. Mellan klockan elva och tre var det bara misstag som lämnade mina läppar. Jag skrek ut allt det där som jag gruvat på i månader. Ja, all den där smärtan som jag burit rann över. Du triggade mig till ett tredje världskrig och se vad du lyckades med. Så här många bomber har jag nog aldrig avfyrat på en och samma kväll förut.
Det är verkligen inte riktigt helt okej.
You're my crack of sunlight, darling
Efter två veckors äventyrande är det äntligen dags att återförenas med min Mathias.
Imorgon, 21.50 befinner han sig på stockholms central. Det var min julklapp till honom, en bussbiljett till min famn.
Mycket smart drag, om du frågar mig.
Ikväll blir det antingen öl på paddys, Wii med Sanaz och Eric, eller myskväll hos Uffe. Det är verkligen inget lätt val. Alla tre lockar på sina egna små sätt. Jag får helt enkelt tänka över det under en kall dusch. Japp, så får det bli.
I would climb any mountain...
Kusin-vitamin och jag på julaftons senare timmar
All I want for christmas is you
När vi var små minns jag att du alltid välkomnade in julen med oss. I flera veckor befann vi oss hos dig, jag och bror min, för att tillverka smörknivar, julskinka och julekorv. Ibland kryddade vi det hela med att åka pulka i dem vita backarna, ibland med att sjunga så många julvisor att gomen skavde i flera dagar efteråt.
Åh, Jag saknar dig otroligt mycket, morfar. Jag hoppas att dem tar hand om dig där uppe.
Verkligen hoppas.
I guess this much is true: I do care about you.
Jag har hjärtat kvar i min hand, men känner inte längre pulsen nå mina fingerspetsar. Känner inte längre allt blod pulsera ut i venerna, eller smyga sig in genom artärerna. Jag köper läget utan att försöka forska i bakgrunden, utan att försöka förstå att saker och ting kan ligga i vägen, eller att jag faktiskt inte ens har råd att spela med de pengarna som jag gör. Det är flera månaders tårar och känslor som jag nu använder som spelkort. Ja, som jag nu använder utan att ens försöka tänka på deras betydelse i mitt liv. Dem bara ligger där, beredda att tas av någon annan. Och frågan kvarstår än,
vad tror jag att jag kan få ut av det här? Vad tror jag att jag kan vinna?
Jag borde stanna upp, tygla mina tankar och försöka söka en lämplig utväg innan det är försent, men det är så otroligt svårt. Så otroligt komplicerat. Det är så otroligt mycket lättare att spela vidare, ta upp en ny omgång kort och dra på sig ett stort pokerfejs. Jag är bra på det. Jag vet ju det. Ingen kommer att se, ingen kommer att förstå. Det är bara melankolin som jag vet kommer innefinnas som får mig att tänka efter. Som får mig att tänka om. Frågan är bara,
Kan jag få ut mer? Kan jag vinna än? Är det värt att stanna här, eller har jag redan förlorat min pott? Ja, har jag redan förlorat min pott?
The smell of you lingers on me now
Idag fick jag veta att min drömparfym precis lanserat. Läs om den här:
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1409273/en-doft-av-hamburgare
Äntligen, äntligen, behöver jag inte börja jobba på BK för att få kläderna att lukta så där förbaskat gott, som bara hamburgare gör. Nej, detta är helt genialiskt
Jepp-Jepp
Jag undrar bara om inte hundar blir mer attraherade av en, än karlar? Det väntas att se.
<3<3<3
- Äntligen, äntligen, äntligen är du också vuxen.
(och ja, jag vet. Jag borde bli konstnär)
You make it real, baby
Idag är det en månad sedan jag och älskling satte en pronomen framför våra namn. En månad sedan han blev min, och jag blev hans. På något sätt känns det som om det var en evighet sedan, på något sätt som om det var igår.
Det är lite läskig, men ändå rätt mysigt på något sätt.
Jag tycker om dig jätte mycket, min älskling, och tycker det är jätte tråkigt att du inte är här.
The best you never had
Mitt arbete har bestämt sig för att varsla så många som möjligt för att dra ner på kostnaderna. Alla små söta extra-arbetare får ta smällen. Panik får jag av det faktumet. Ren panik, eftersom att jag är en av dem.
Redan nu har schemat för arbetarna förändrats. Det är längre pass och därav färre. Till en början fick jag veta att alla mina försvann av den anledningen, men helt plötsligt sitter jag med fler pass än någonsin. Tack gud för det, får jag nog säga. Om januari-lönen blir min sista lön på länge, behöver den vara stor. Riktigt stor.
Hur ska jag klara mig utan pengar?
panik-panik
PAAAAAANIIIIK
It's just a dream, darling. Just a perfect dream.
Jag önskar att jag kunde skriva att jag spenderat min kväll med naturkunskapsboken, men icke. Jag har spenderat min kväll med Sanaz och djupa filosofier. Naturkunskapsboken har legat som accesoar på hennes golv.
Den var ganska fin där, det lovar jag.
ny modetrend kanske?
Färgade linser
Om man inte själv lockas av att testa något nytt, kan man ju alltid ge bort det som en orginell julklapp? Jag vågar nästan lova att den som får julklappen sätter på sig ett stort léende när dem ser paketets innehåll, för vem har egentligen inte velat testa att förändra utséendet någon gång?
Ett bevis på att jag pluggat för mycket
Jag tog alldeles nyss en paus ifrån mitt pluggande för att kolla in lite roliga bloggar. När jag skulle gå in på frugans blev jag helt skogstokig. Det gick inte. Gång på gång skrev jag om adressen för att få den rätt, men aldrig tycktes det gå riktigt bra för mig. Till slut tittade jag upp i sökfältet och såg till min förskräckelse att jag skrivit:
Palestinachristine.blogg.se
Inte var det bara en gång jag lyckades med detta. Nej, utan typ tjugohundra.
Det är illa när Israel-Palestina konflikten tar upp så mycket av min hjärnkapicitet att jag döper om min fru till den ena parten. Mycket illa.
I'm not a slave to a world who doesn't give a shit!
I fredags åkte jag ner till örebro för att äntligen få hålla om min älskling igen. Vi har vinglat de långa gatorna fram på landsbygden och mest bara njutit av att återigen få vara med varandra. I alla fall hoppas jag att det varit så.
Att idag få komma hem till ett nystädat rum och massor av julemys satt inte helt fel det heller må jag lova. Att det hela dessutom kryddades med ett mail från Josh fick hela mitt hjärta att göra volter. Den människan har jag saknat så förbaskat mycket. Det är inte okej att Austalien tagit honom ifrån mig och alla oss andra här borta i kalla Sverige.
Nej. kanske borde jag tänka på refrängen. Det är trots allt skola imorgon.
God natt på er, mina sötnosar.
And after all, you are my wonderwall
Så bli föresten inte förvånade om ni ringer mig och får möta en översprallig Mia på andra sidan luren. Jannike brukar vara duktig på att droga mig med massor av kaffe, och det finns inget som kan få mig flummigare.
Nej. Bussen var det jag skulle till. Ni får ha en bra dag. Jag vet att jag kommer att få det.
