.

Jag måste upp tidigt imorgon. Jag ska befinna mig i någon Berselli park klockan 8.30. Vart den ligger har jag faktiskt ingen aning om, men jag får söka mig fram antar jag. Jag vet i alla fall att den ska ligga i närheten av norrmalmstorg.

Efter studiebesöket väntas en hel skoldag. Det känns inte ritkigt helt okej, men jag antar att det bara är att bita ihop. Snart är det över. Snart kan jag börja att andas. 17 november är dagen för min befrielse. Snart är den kommen. Snart har jag inga fler hela skoldagar. Snart har jag inga fler pluggämnen bortsett från psykologi. Jag tror jag ser himmelriket öppna sig. Snart är jag fri.

Jag måste ta mig tiden att rätta min krönika också. Marianne valde ut den som en av de som ska få vara med i tidningen som vi ska göra och eftersom slutet inte alls är bra, måste den omskrivas. Jag vet det så väl.

Nej. Nu får jag skärpa mig. Plugga religion skulle jag göra. Har trots allt prov imorgon.

Det är tänkt att jag ska plugga religion hela dagen idag för att klara av provet imorgon, men det har börjat bli riktigt långtråkigt nu. Ändå har jag bara hunnit sammanfattat judendomen. Näst på tur är kristendom. Verken eller intresserar mig egentligen. Jag har under hela mitt liv varit ateist. Eller ja, om jag nu inte är det, så är jag i alla fall en agenotist. En agenotist som inte bryr sig alls. Och det kommer aldrig att förändras. Jag ser ingen vits med att  tvinga barn att läsa om religion i skolan. Världens religioner har ju faktiskt bara gjort en enda sak emot oss. Att skapa skillnader, etniciteter och etiska grupper. Dessa har sedan legat i grunden för i stort sett alla historiska och pågående krig i världen. Det kommer troligen alltid att förbli så.

"De som tror sig se saker som inte existerar är psykiskst störda.
Religioner är grupper av folk som rättar sina liv efter sina synvillor"

Ja ni, kanske är det här grunden till att jag fick ig-varning i konfirmation vid fjortonårs ålder?
Jag är nog lite speciell som lyckats med den bedriften.

Det räckte inte med att novellen påminnde skrämmande mycket om mitt eget liv. Läraren var tvungen att nämna det enda som kunde få mitt hjärta ur balans. Signalimentet till mina egna erfarenheter. De erfarenheter som skadat min själ så djupt att de fått mig att forma om hela mig själv. Ja, hela min personlighet. Jag ville bara brista i gråt. Allting gjorde så förbaskat ont. Jag befann mig i mitt eget förflutna igen, utan att kunna kontrollera det.

Att jobba idag gick i alla fall bra. Det blev bara två fel under hela passet, vilket faktiskt är helt okej. Det känns skönt att äntligen hitta något jag har kontroll över. Något som ingen annan kan styra åt mig.

Jag är lycklig nu. Du kommer inte att kunna förändra det igen.