På äventyr i Täby

Jag och sötaste Pauline kännde oss i behov av att springa ut på äventyr så här i slutet av påsklovet, så vi satte oss på en buss som förde oss någon mil bort igår. Till Täby om vi ska vara exakta. Där mötte vi upp Sofie, Niklas, Allan och Cassi. Vi vandrade gemensamt hem till Jens där vi samlade ihop oss och började kvällens myskrök.

Det varade inte allt för länge. För någon timme senare satt jag och Pauline och väntade på en roslagsbana. Natten var ung och allting var precis så där som det ska vara. Två glada tjejer på vift med massa glädje i hela magen (och väskan). Huvudet hade jag dock glömnt hemma, så när de två snälla pojkarna vi mött och konverserat med hade hoppat av roslagsbanan, visade jag glatt mitt pekfinger i fönsterrutan. Efter ett tag hör jag pao döskratta, då först inser jag. Det är inte tummen jag håller upp. Attans långkalsong! Som det kan gå...

Några minuter senare var vi i Täby kyrkby och började vår långa, men ändå ganska korta promenad till nästa delmål. Natten blev lång och vi dansade de långa gatorna till busshållplatsen på vägen hem, för vi visste. Ja, vi visste nu att allting skulle bli bra. Det var jag och Pauline. Det var så det skulle vara.


Leaving this town...

image182Från och med måndag öppnas mitt nya sparkonto. Varje månad ska minst 1000kr läggas undan. En del ska vara till sommarens festligheter och resten ska gå till min New zealand/Australien resa nästa år. Jag ska verkligen göra det här. Att jobba utomlands, träffa nya människor, lära mig saker ingen här kan ge, utforska världen och träffa Josh igen. Det känns så ofattbart underbart. Jag ska göra allt i min makt.

Vi pratades vid idag. Det känndes helt galet. Där var han, online samtidigt som jag för andra gången sedan han åkte. Bara det faktumet gjorde att man kände sig nära, och nära var vi faktiskt också. På vårat eget sätt. Det där sättet som bara vi kan förstå.

M: "It's long time left, but I'm warning you already so you can't say you didn't know and don't be able to visit me"

J: "visit... lol.. im gna make sure u dont leave girl"



 


Nonsens, igen...

Det ser ut som om jag kommer hamna i täby ikväll, i armarna på min Sofie. Så nu hoppas jag verkligen att min dumma förkylning hinner minska en aning tills dess. Det skulle vara så extremt mycket skönare så. Ni får helt enkelt hålla tummarna för mig.

Nej, jag har verkligen tappat ord att beskriva saker med. Mina texter blir konstiga och obetydande. Därav har det varit dåliga uppdateringar och dåliga inlägg när det väl skett, så jag ber om ursäkt för det. Någon gång kommer jag att komma igen. Jag lovar. Ni får stå ut.

*

Livet är en gåta och du är inte mitt svar

image755

Vår låt

tonerna och lyriken slår mig så hårt nu när du inte är här
åh..
jag ser på biljetten, första gången jag kännde dig inpå
saknaden är så enorm, helt total
jag kommer aldrig att komma över dig såhär

And after all, there's no one else!


Kan man veta ifall man gör rätt, innan motsatsen bevisats?

.
image752

I'm getting stronger

image751

Så gjorde jag så där igen. Sprang ut till nattens festligheter när klockan slagit allt för mycket, och himlens alla ljus redan hunnit falla ner runt omkring mig. När jag lovat mig själv, likt många andra nätter, att just idag stanna hemma och ta det lugnt.

Det är någonting med mig och att inte kunna hålla sådanna löften.

Synden staffar sig själv. Nu sitter jag här, sliten som ett djur och ska snart springa iväg på min jobbinterjuv. Det känns inte lika bra idag, när jag mår så här, men som sagt, jag får skylla mig själv. Det var jag som tvingade mig själv att dansa ner till den eviga musiken. Jag som tvingade mig själv att dansa bort alla mina sorger och omvandla dem till glädje. Jag som tvingade mig själv att stanna kvar på tok för länge.

Fy på mig.

Jag ska lämna några varma rader

image750

Allting gick bra idag. Det känndes som om jag lyckades svara på alla frågor som dem ställde, trots att det var en del  riktigt kluriga. Lite från ingenting fick jag dessutom yttligare ett samtal om jobb senare under dagen. Då på ingenting mindre än mc donalds, så imorgon 10.30 är det dags för en till interjuv. Jag ger er en ny anledning att hålla tummarna för mig. Visst är jag snäll?
(Jag kan svära på att min älskade Milla sitter där på andra sidan atlanten just nu och säger "nemen nej. Ska hon bli min rival nu?") Och ja, älskling.. vem vet, snart kanske vi är rena konkurenter. Tanken är rätt kul.

Frågan råder nu, mc donalds eller telefonförsäljeri?

Pull me under

image748

Idag är det då dags att flirta in sig på jobbet för första gången
. Jag kan inte bestämma mig för om det är magvärk eller nervösitet som sitter nere i gummibollen. Jag hoppas på nervösitet, men något säger åt mig att jag har fel.

*

Kenza

image747
Jag har aldrig någonsin vunnit en tävling från någon tidning eller på internet. Därför har jag smått tappat glöden att ens försöka, men när Kenza hade en tävling om en skinnjacka kunde jag inte låta bli. Det är precis vad jag vill och behöver ha. Snälla håll tummarna för mig!

I should have left off where it all began.

image746

Jag hade tänkt att skriva om igår kväll, men kom på att jag faktiskt inte orkade. Dessutom tror jag inte att allt för många skulle ta på sig mödan att läsa igenom det. Jag hade det i alla fall trevligt, och är nöjd över att jag bestämnde mig för att åka. Att det inte var den roligaste festen jag varit på, spelar ingen roll. Jag hade bra sällskap och med det duger allting.

En tanke kom ifatt mig igår natt. Så där från ingenting, men jag vill bara berätta för dig att du är min historia nu.

"I've kissed your lips and held your head.
Shared your dreams and shared your bed.
I know you well, I know your smell.
I've been addicted to you.

But...

Goodbye my lover.
Goodbye my friend.
You have been the one.
You have been the one for me"

Bakom ett léende

image745

(Även fast att jag bra gärna ville skrika ut
all min ilska
och avundsjuka 
för att hon fick spendera mer tid med dig
än jag
 
log jag diskret
och tog fram min hand
Sa mitt namn
och fortsatte att le
De sköraste, allra vackraste som jag kunde.

Min insidan brast
Jag klarade det inte
Jag klarade det verkligen inte längre
men jag log
Fortsatte bara att le,
De sköraste, allra vackraste som jag kunde)

En torsdagkväll i Mars, var det.





Bilderna har inte fin-fin kvalite, men något som har det är människorna på dem!

Skärtorsdagen

Nej, nu har jag gjort så där igen. Handlat saker för pengar jag inte har. Det är minsann bra att jag ska börja jobba inom en snar framtid. Jag om någon är i behov av en inkomst, men ja... nu är i alla fall garderoben uppgraderad med två nya skjortor, en tjocktröja och ett par örhängen till. Nog är det inte så pjåkigt, inte.

Snart är det fin-fint i mitt rum också. Har tagit på mig mödan att städa innan sötnosarna kommer över. Så nej, nu finns det ingenting värt att klaga över. Snart är det fit for fight.

Glad påsk på er alla, eller typ grattis på emo-nationaldagen.


Jag hoppas på att få säga hejdå till ekot i plånboken

... för på tisdag gäller det. Då eller aldrig. Håll tummarna för mig.

Kanske är det inte konstigt att jag saknar så?

image730

Jag har sett dina läppar darra med vinden,
rört dina färger
och kunturer.

Kännt det omöjliga.
Det underbara,
finaste
och sköraste.

Jag har sett dina misstag målas rätt
dina tårar
till léenden
och dova skratt

Kännt det betydelsefullaste
försvinna av mig
tillsammans med
dina färger och kunturer

Och läppar
Dina läppar darrande i vinden

A thousand wasted dreams rolling off my eyes

image728

- Mia, prata med mig!


Det är tyst

- Säg hur det är, vad du känner, hur du mår.

Tystnaden stannar kvar
Lämnar inte andetagen

- Om du inte pratar, kan jag inte förstå. Kan inte hjälpa till.

Och tystnaden,
tystnaden
och tystnaden stannar kvar.

Here without you

Jag har faktiskt varit duktig och sökt jobb idag, både som barnpassare, telefonförsäljare, café-biträdande och på bk/donken. Vi får se hur det går. Jag är i alla fall i stort behov av arbete. Mina pengar hinner tusan ta slut innan dem ens rullat in. Det är ett tecken på att något inte är okej.

Den resterande dagen har varit lite hoppig. Har hunnit med en hel del. Har både fikat, varit i kista galleria och pluggat, men det i sig har lett till en otroligt trött Mia, så något vettigt inlägg blir det inte. Får skriva imorgon istället..

image726
BK, jag är otroligt glad att jag har dig, vännen!

Älskade, älskade sötnos

image721

A painfull memory

Det är lite mer än tre månader sedan som jag låg som livlös i min säng med tårar över hela kinderna. Lite mer än tre månader sedan som jag bad till övre makter i ren desperation för första gången, och det trots att jag inte tror på dem. Om jag visste då, det jag vet idag, hade det sett så himla annorlunda ut.

Jag är både glad och ledsen att livet fört mig denna väg.

Wipe each tear away with sand paper

image714

M: Ikväll vill jag ha allting städat, för moster din är dammallergiker till tusen.
J: Absolut, jag ska städa mitt rum
M: (tittar ner på armen). Jag har brutit den, jag får inte städa alls tyvärr.


Ojdå. Helt plötsligt fick jag massor att göra.

Heart in hand

Så var det fredag igen. Jag firade det genom att försova mig så mycket att det faktiskt inte var någon idé att stressa till första lektionen. Jag börjar bli sur på mig själv. Mina gröna veckor går inte alls så bra som jag hade hoppats på.

Så vad gör jag istället för att sitta på min engelska lektion? Jo, ingenting. Jag har nyss gjort mig iordning och nu sitter jag och kollar igenom massa gamla bilder på datorn. Jag hittade en bild på Josh från han, min och Gabrielles mysstund. Vi hade bytt tröjja och tyckte att det var jätte roligt. Jag minns hans léende när han stolt tittade på mig i den allt för lilla tröjjan. Hans skrattgropar som smög sig fram diskret under alla skratten som ekade i det lilla rummet som vi befann oss i. Tänk om jag bara kunde få ha det så igen. Jag saknar dig, Josh. Ja, jag har verkligen börjat sakna dig. Jag önskar att du kunde ha stannat kvar. Det skulle ha varit så mycket lättare då. Så himla mycket lättare.


image713

My life depends on you

image712

Du målade min värld med uppätna ord. Gav hela livet ett annat léende och skapade odysser skrivna för två. Två betecknade som du och jag och världen. Glöm inte världen. Jag var så lycklig, så obarmhärtigt lycklig med säkerheten om världen. Någonting vill tillbaka, någonting bara fram. Jag kan lämna min värld. Jag kan gå ut utan min värld. Jag kan, bara jag vill. Men vill jag? Vill jag verkligen gå?

Det var ju du och jag och världen.

Eller var det inte så?

Nu står jag här med drömmen från igår, ouppfylld

image711
Gisela och jag var hippiesar. Heta som få ska ni veta!

New Zealand '09

image709 image710

Jag ska snart springa iväg till generalrepet, men måste vänta in mamma först som ska skjussa mig.

För att roa mig själv under tiden har jag suttit och klickat runt på jobb och resor. För första gången är jag riktigt säker på något. Efter studenten är det jobb utomlands som gäller. Allra helst på New Zealand. Dels för att det är ett sådant land som man vill stanna länge på och hinna utforska, och dels för att jag vet att man inte kommer dit senare i livet kanske. En liten anledning kan nog vara för att det även ger mig en chans att få träffa Josh igen. Det låter nog ganska konstigt, men jag vill verkligen det. Det var någonting med honom. Jag kan bara inte sätta fingret på vad. Hursomhelst, vill jag dit hur den saken än slutar. Jag har alltid drömt om New Zealand och deras korallblå vatten och alltid, under hela mitt liv, sagt att jag vill dit. Alltid. En dag ska det bli sanning.

Nej.. dags att ringa och kolla vart mamma är. Tiden börjar rinna iväg.

Spelning på Onsdag

Jag kör på att skriva en ursäkt här istället nu. Jag är otroligt klantig och har nog alltid varit, så återigen har jag lyckats blanda ihop dagar. För alla er som ska på min spelning, så är den på onsdag och alltså inte på lördag som jag tidigare sagt. Kom och kolla vetja!

image706
Denna man ska jag gifta mig med


Breakdown

Det värsta är inte att jag sitter i den här sitsen. Det värsta är att jag satt mig i den.
Förlåt Pauline. Jag hade tagit all din smärta, om jag bara kunde.





Med er är mitt liv en barnalek.

You and I both

Äntligen har jag tagit mig själv i nacken och sökt läkarintyg och allt annat sådant som behövs inför körkorts tillståndet. Jag har verkligen varit seg gällande det här, men nu är det dags. Jag ska bannemig skaffa körkort så fort min 18 års dag kommer. Det är i alla fall mitt mål. Vi får se hur det går.

Min nästa lektion börjar klockan 3. Det känns både otroligt skönt och otroligt onödigt på samma gång. Ska försöka läsa igenom lite till nyhetsbevakningen om en liten stund. Det ska jag väl kunna unna mig, hade jag tänkt. Efter den lektionen ska jag troligen träffa BK en stund. Kanske prata lite strunt om livet i allmänhet, vi får se. 


Hold on... if you feel like letting go

image688

Det är söndagmorgon och jag vaknar av det där som en gång gjorde mig lycklig, men som idag gnager i mig som ett nattsvart eko. Jag försöker lönnlöst skaka av mig känslan, men inga danssteg hjälper. Känslan sitter kvar och jag önskar mig bakåt i tiden. Bakåt i tiden med dig.

Ibland undrar jag hur patetisk jag är som inte klarar av att släppa taget, och vad det egentligen är som får mig att hänga kvar, men när jag ser din blick påminns jag. Det är dig jag håller kär, så där djupt inom mig.

Jag trodde inte att jag skulle falla för någon så som jag föll för dig. Jag trodde inte ens att det var möjligt, men hur skulle jag kunna blunda för din charm och dina läppar? Dem där läpparna som kunde kyssa bort även den mest ihållande sorten av ensamheten. Kyssarna som fick en att glömma allting bakom sig och även allting framför sig. Jag mådde så bra med dig. Så ofantligt bra. Varför kunde jag inte få stanna kvar? Varför kunde jag inte få älska och bli älskad så som jag bad om? Bad om i varje ensam stund. Åh snälla Gud, ge mig dig tillbaka! Ingen kommer att kunna älska dig så som jag var kapabell till.

Jag vet att jag kan finna en till som du någon gång, någonstans, men frågan är om det är värt mödan. Om jag kommer att klara av att söka bortom gränserna för att återigen finna så glänsande ögon som dina. Eller om jag någonsin kommer att få chansen. Chansen att älska. Det är ju trotsallt som dem säger, kärlek är en gång i en livstid, en gång i en verklighet, så kanske är jag fast vid dig. Kanske kommer jag alltid att vara.

Det enda jag kan göra är att önska mig bakåt i tiden. Bakåt i tiden med dig.

Hjärtat ramlar lös igen.

You're just the best I've ever had

Om en liten stund ska jag åka till täby centrum för att möta upp Anton, Sofie och Niklas. Vi ska tjocka upp oss på donken, för att sedan kunna ha bastu-krök med stora hamburgar-magar. Jag ska dessutom försöka lura Sofie att leka modell för mitt fotoarbete, så kanske borde jag kasta ner lite smink i väskan? Hm. Det är dags att tänka ut en plan om hur jag ska kunna övertala henne. Jag har ett svagt minne av att hon inte gillar att vara med på kort.

Imorgon ska jag sedan med Mikaela till hennes pojkvän ser det ut som. Han ska tydligen ha hem folk och festa till det lite. Vi får se hur det blir.

image687


Minnen varar för alltid

image686

Förlåt - men jag blev arg.

Jag vet att du skrev det för riktigt länge sedan nu, men jag har faktiskt inte läst det alls. Inte tänkt på att du kanske skrivit om det. Nu, ett halvår senare när texten är igenomläst så har du krympt i mina ögon. Verkligen krympt. Jag trodde så mycket mer om dig.

Nog för att texten inte rörde mig som person, utan en tillställning jag haft, men det räckte. Du har klankat ner på mina vänner, klagat på saker jag äger och berättat högt att du förspillt din tid. Vet du gumman? Det är sådant man tänker, känner och kanske småpratar om med vänner, men man publicerar det inte på en offentlig hemsida. Inte emot en av sina vänner.

Nog att det elaka inte var om mig, men har du någonsin tänkt tanken att det sårar mig i alla fall, och inte minst en person i fråga? Kanske är tanken diffus med tanke på att hon troligen inte har adressen, men å andra sidan, på en publiktbesök hemsida ska man enbart skriva saker som man kan stå för. Saker som inte sårar en annan människa på det sättet som du skulle ha sårat henne, om hon  hade läste.  Säg mig, skulle du vilja hitta en sådann text om dig?

Om du enbart förspiller din tid med mig, så ska jag inte få dig att spilla någomer.

Gå och sörj ditt gossedjur! Snart lämnar han dig säkert med.


Not that kind

image684

Jag visste det så väl. Jag skulle inte ha gjort det. Jag skulle inte ha loggat in och läst den förbaskade listan. Skulle inte ha kollat på svaren. Skulle inte ha reflekterat om det som stod, skulle verkligen inte ha gjort det. Skulle, skulle, skulle låtit bli.

Det känndes som om hela mitt hjärta ramlade ut när jag läste dina ord. Jag fick återigen uppleva smärtan att förlora dig.

Jag sa det aldrig till dig. Jag var på tok för stark i mig själv för att erkänna det, men...
Nej, strunt samma.

Det är allt försent nu.
Ja, på tok, på tok försent.

Så farväl min vän. Snälla, farväl nu.

Jag är en tomat

image683

Igår kom jag på att min barndomsvän fyllde 18 år, men klockan hade slagit allt för mycket för att jag skulle våga ringa och säga grattis. Istället samlade jag mod till mig för att ringa idag. Vi hade trotsallt inte pratat på nästan två år, så det gjorde inte allt för mycket.
Så idag ringer jag. Hon svarar. Jag tar i från tårna och börjar sjunga alla verser i hela ja må hon leva. Sedan ursäktar jag mig eftersom att jag är sen en dag. Det blir tyst. Sedan viskar hon: "Mia.. jag fyller år om två veckor"

Om jag blev tomat? Oja!
Men som min mamma alltid säger: Det är bättre att vara förtidig än försen.

Kan ett tack komma för sent?

image182 


Det var du som fick smaka på alla mina frustrerade sorger i sommras. Du som fick ta del av massa svammel, fylleprat och rädslor som jag levde i. Du som lyssnade och ville förstå. Du som fick veta mycket som många inte vet, inte ens idag. Det betydde mycket för mig då. Betyder mycket än idag.

Jag är alltid tacksam och kommer alltid vara det
Du är en otroligt fin person, BK








Vart är min sagohjälte?

De rinner ord från mina sorgskadade lungor. Jag försöker torka undan, men allting bara forsar. Det rinner bara mer och mer. Jag kan inte stoppa, kan inte lugna ner deras frekventa rörelse. Ord rinner av mig, försvinner, torkar ut och dör. Jag vill stoppa processen. Stanna dens utveckling, men meningar skapas ändå. Jag kan inte låta bli. Bokstäver kastas om i en enda röra. Sakta ser jag vad som skapas. Meningar tydnar.

.. Jag tror jag avdgudar dig. Jag tror jag alltid gjort.

Hjärtat värker och pulserar helt plötsligt minst fyra frekvenser åt fel håll. Jag är skadad, blödande och trasig. Tankar rasar ner i sjöar av ord, bokstäver, punkter, komman och uttropstecken, och försvinner. Försvinner bort.

Jag vill inte avguda. Vill inte tycka om.
Men jag tror jag gör. Jag tror jag alltid gjort.

Vart är min sagohjälte?
Han skulle behövas nu.

Ain't nothing to do..

image679

Jag tycker inte om att ha hål mitt på dagen, särskillt inte detta som är lite mer än en timme. Man vet inte ritkigt vad man hinner göra eller inte. Det är för lång tid för att stanna sysslolös i skolan, för kort för att hitta på något att fördröja tiden med.

Idag vart det hem om för att.. Ja, helt enkelt sitta vid datorn. Något bättre kom jag inte på.
Sötaste Tonic roar sig med att jaga varenda bokstav som jag skriver. Han ser helt konfundersam ut när han inte lyckas stoppa processen att skapa fler. Tänk om man ändå var så liten och oförstående om omvärlden. Vad allt skulle vara både mycket lättare och svårare på samma gång. Det är nästan läskigt.

Idag ska jag hem till BK efter skolan. Det var länge sedan vi hittade på något sist, så nu är det bannemig dags. Vad vi hittar på är en olöst fråga. Det ska i alla fall bli kul att träffa honom igen.

Nytt shema, nya synder.

image678

Nu ska jag få en hel grön vecka, kanske två, eller varför inte tre?

Politiska åsikter.

Det finns frågor som har så komplexa och diffusa svar att ingen kan berätta vad som egentligen är rätt och fel. Frågor som endast har teorier som svar. De allra flesta sådanna frågor rör politik. De rör frågeställningar om hur ett land borde styras, hur det borde bebyggas, vilka som borde vara där, etc. Att diskutera dessa frågor är grunden för ett fungerande samhälle, men även skräcken för det. Att hitta folk med likadana åsikter är farligt. Gruppbildning skapas och som alla vet kan en grupp arbeta mycket mer effektfullt. Både för att dem blir starkare och för att dem blir lättare hörda och stöttade.

Det finns en god tanke bakom alla grenar inom politiken. Alla har en grundtanke att göra världen bättre, fast med olika vägar att ta sig fram. Alla dessa grenar har sedan en varsin syndabock som dem kastar allt skit på. Nazister kastar sitt till mesta del på invandrare, kommunister på samhällets inlärda klass-system, osv. Vad som är rätt och fel går inte att svara på. Varenda människa svarar nog olika på den frågan. De lite mindre extrema politiska grupperna, vad klagar dem på? Jo, på det allra mesta där med, på dem extrema, på personer, på nästan allt. Det skrivs inte lika mycket om det bara.

Många blandar även in religioner i politiken. Det är både rätt och fel gjort. En tro kan styra människor och det är en självklarhet att en tro får oss att handla olika och vilja olika, men... det är ganska diffust. Enligt min personliga åsikt är allting som rör religion diffust. Enligt mig är det bara skit. Något som förkastar världen lite extra. Något som skapar lite mer hat och krig. Tro gör vi alla, men varför ska man rätta sig efter något man inte vet existerar? Men ja, det kanske bara är jag som tycker religion bara skapar mer konflikter. (och troligen kommer detta uttalande också skapa konflikter). Men alla har rätt till sin åsikt. Jag kräver inte att någon ska tycka likadant.

Jag respekterar dock människor som har en tro. Argumenterar inte med dem. Det tillhör en själv hur man väljer att leva sitt liv, men i mitt drömtänkande... där, där existerar inga religioner. Där lever vi gemensamt. Vet ni varför? Jo, för ju mer religioner vi har som folk kan sympatisera till, ju fler etniska grupper skapar vi, och ju mer man sympatiserar till en grupp, ju mer respekt försvinner för omvärlden. Vilket leder till ännu mer konflikter. (ser ni vad jag menar med att religion skapar konflikter?) Detta är bara en del.

Back to subject. Politik. Politik som den bör vara enligt mig. För att vara helt ärligt, det finns inget politiskt parti jag känner att jag sympatiserar tillräckligt till för att vilja rösta på det i nästa val. Nej, faktiskt inte. Detta är också ett problem enligt mig. Man röstar på det parti man anser har flest rätt i flest frågor, inte det parti man tror har rätt gällande allt. Ett sådant parti finns nog för väldigt få. För mig är det ännu mer komplext. Jag sympatiserar till många idéer, ser mycket gott i många, men vill blanda åsikter från alla existerande partier.

Jag ser inte ett fungerande samhälle där flera etniska grupper lever gemensamt, men inte heller ett samhälle utan etniska grupper. Nej, enligt mig finns det inget sätt att göra världen perfekt. Hat kommer alltid att finnas. Hat mot människor som tycker fel, mot ursprung, mot religion, mot allt. Hur skulle man möjligen kunna bota det?

Oj. åsikter rasar.. Jag minns inte ens vad jag ville komma fram till. Kanske att politiken är en fråga till för att diskuteras i en oändlighet. Något som gör världen både bättre och sämre. Något som är så diffust att det inte ens borde få kallas diffust.


You see what you want and try to justify.

image182Jag går fram och tillbaka med en ständig ovishet. Kunskapen om livet går upp och ner i en ständig bergodalbana hela tiden. Jag försöker verkligen att laga det jag tagit sönder, men påminns hela tiden om att jag inte duger. Jag är inte kapabell till att vara så bra som jag vill vara. Jag antar att livet är så. Aldrig får man vara helt glad, som min gamla textlärare alltid sa. Det var hennes kloka, men dystra levnadsmotto. Kanske är livet så?

Jag har förstått att ingenting kommer bli som förut, i alla fall inte på länge. Den här gången får jag bara stå och se på medans min värld går förbi. Kika igenom hålet i min mage och påminna mig själv, jag är inte värd mer denna gång. Nej, denna gång duger ingenting. Det är min tur att synda.

Jag har gråtit mig skakandes av rädslan för att mista hoppet. Jag har börjat vandra emot väggen. Den är nära nu, men ibland även väldigt långt borta. Jag har de vackraste änglarna runt mig som stöttar, förstår och ger mig visdomsord, som får mitt huvud att hållas högt. Nästa gång vet jag. Ja, nästa gång vet jag att man verkligen måste tänka, fokusera, vrida och vända och se alla situationer från alla håll innan man gör något. Det som inte ses konstigt för dig, kan vara livsavgörande för en annan.

Förutom konflikten som tagit upp den mesta tiden i mitt huvud, för många anledningar, har mycket annat flygit runt där. Den människa som en gång i tiden stod allra närmast mitt hjärta har krympt till en myra i betydelse. Ord som att jag var det viktigaste i dens liv, ses nu bara som tomma ord från något tomt inre. Ett inre som blott kanske inte ens finns. Ett hjärta av guld som jag envisade mig om att tro att den hade, visade sig i alla fall vara en bluff. Så mycket lögner du fått mig att smaka på, så mycket brustna löften du gett. Jag har aldrig sett på maken. Hur ska jag någonsin kunna tro dig igen? Jag trodde att du var något speciellt. Jag antar att jag haft fel rakt igenom.

Igår vart också rätt dramatiskt. Om jag borde skriva om det här vet jag inte. Kanske är det bäst att låta bli. Det är huvudpersonens uppgift att sätta det i uppmärksamhet om hon nu känner för det. Men jag vill att du ska veta att många av mina tankar är hos dig. Jag finns här för dig genom allt. Jag vill verkligen att du ska veta det. Du är en av mina absolut bästa vänner.

Åh. Att skriva, eller att inte skriva mer. Jag vet faktiskt inte. Att skriva av sig allt är så ofattbart skönt, men allt låter så otroligt tragiskt. Är mitt liv så tragiskt? Nej, egentligen inte, men ord formas ofta åt det negativa hållet. Jag mår väldigt bra egentligen. Jag har lärt mig se vad som är viktigt i livet och att det absolut finaste man kan ha, går bredvid min sida hela tiden. Riktiga vänner kallas det för, och även dem kan fela. Det har jag lärt mig. Det vackraste en människa kan göra är att förlåta en annan som vet att den gjort fel. Det är ofta dem som inte sviker igen.

"Well, it's not the time to breakdown.
It's not the time to break up this love,
Keep it together now.
Well,It's not the time to break.

Read it all, no need for separating it.
You see what you want and try to justify.
All your little lines,
Convictions and your lies.
What right do you have to point at me?"
Chris Daughtry sätter ord för omålade meningar.

Janis Joplin - Move over



Måste lära mig nu. Måste, måste, måste
Hur då?

Soffipropp.

Satt och pratade med AN som jag lärde känna genom Sofie för bara några dagar sedan. Efter ett tag fick jag frågan om hur länge jag kännt henne. Jisses, tänkte jag. Det var bannemig inte igår. Huvudet snurrade, hur länge sedan var inte det? Första bildbeviset på vår vänskap var när vi gick ut 5års på dagis kom jag fram till. Hur länge vi kännt varann innan det? Ja du, det har jag ingen aning om. Troligen ett par år eftersom hon alltid bott granne med min farmor, och precis ovanför mig som barn. Jag minns sommrar i hennes bakgård, bubblande läsk, kanelbullar och magnus uggla dunkandes på högsta volym. Det var tider det...


Jag är otroligt tacksam över att ha dig i mitt liv, Sofie

Sollentunaholm, the ghosthouse.




Tack för en bra kväll, sötnosar

RSS 2.0