.

... Att ge upp taget är verkligen inte det lättaste, men även du måste inse att det är dags nu!

---

En gång i tiden var du min allra bästa vän, nu är du bara en illusion av något som aldrig kommer att återupplevas. Eller nej, du upplevs fortfarande, men som något helt annat. Något du aldrig varit i mina ögon förut. En vän, och inte vilken vän som helst, utan en vän på långt avstånd. En vän som betyder mycket, men som inte längre finns där i närheten. Nej, vi delar helt enkelt en ny vänskap nu. En vänskap där högsta-prioritet på varandra, och orden "jag finns alltid här" inte existerar. Nej, vi har övergått från att vara varandras allt, till att bli varandras någonting.
Men helt ärligt, med handen på mitt hjärta vågar jag fortfarande påstå att du är någon som hjälpt mig framåt i livet, någon som hjälpt mig att formas till den jag är idag.


Jag åkte till väsby idag för att egentligen ha min sånglektion, men på grund av grymma förseningar och elaka inställningar kom jag på tok för sent och missade den. Så för att mildra ilskan begav jag mig till väsby centrum för att tröstshoppa. Jag hittade en klänning (eller om det nu är en lång tröja), som jag köpte. Så ja, någorlunda nöjd vart det dags att dra näsan hemåt igen. Och nu sitter jag här, dränkt i miljoner av mattetal och jag orkar bara inte fokusera mig på dem, så nej.. provet får helt enkelt gå som det går imorgon. Jag orkar inte!