.

Efter att ha pratat med dig i timmar om hur livet har förändrats och om hur allting verkligen är annorlunda, känns det både bra och dåligt, på sina egna sätt. Jag är glad över att ha varit en så pass stor del utav dig, det är jag verkligen, och att du säger att jag är den första du älskat, det värmer. Men efter att ha suttit med tankar omkring allting vi sagt i ett flertal minuter, kom jag fram till att det egentligen inte spelar någon roll hurvida du har älskat mig eller inte. Eller hurvida jag var den första, eller näst första. I kärlek handlar det ju faktiskt om att bli den sista. Den sista och slutgilltliga, den som får den andras känslor att aldrig någonsin tappa glöden, eller fatta gnista för någon annan. Det handlar ju om att förvara den, för all framtid när man fått den. Klarar man av det, då är man rätt, inte sant? Och gör man det inte, så var man helt enkelt inte det...
Varför göra allting mer komplicerat?

... Ångra aldrig något du gjort, för under en punkt i livet, var det exakt vad du ville.