.

If I said I had be fine on my own,
It would not be true
I had be half the woman that I am,
Cuz' nobody knows me like you

I veckor har jag varit utan dig nu, och i veckor har jag kämpat för att lyckas vara lycklig på egen hand, utan det där livselexiret som du var för mig. Men det gör fortfarande ont varenda gång jag råkar påminna mig själv om att du inte längre står där, och torkar bort tårarna på min kind.
Jag hade blivit så van med att verkligen ha en person som visste allt, och ville veta allt om mig. En person som smsade gulliga små budskap, och alltid undrade hur jag mådde. Det känns så långt borta nu. Så oändligt långt borta att jag knappt kan föreställa mig hur det känndes längre. I alla fall, kan jag inte sätta ord för det mer.

Med eftertanke, förlorade vi nog långt innan kontakten bröts. Våra djupa samtal, och det där förtroendet jag bar för dig, som inte går att jämföras med något annat jag haft för någon, dog ut för många månader sedan. Men med vårt avslut på vänskapen försvann även hoppet om att återskapa det, och det var det som fick mig ledsen. Det som fick mig att tappa glädjen för en period. Sedan, att du inte verkade bry dig, gjorde det värre.

Antingen är du väldigt duktig på att ignonera känslor, saknad och vilja, eller så är det faktiskt så här du ville ha det. Kanske har jag alltid missförtsått våran vänskap, och bara inbillat mig att den var så graciöst stor, och betydelsefull för oss båda, eller så är det så. Att du helt enkelt bara är otroligt duktig på att komma över saker. Jag själv, är i så fall motsatsen. Jag har tänkt på dig minst en gång varje vaken timma innan jag ska sova. Funderat, velat och längtat efter att få höra av dig. Skrivit långa smsa, för att sedan radera dem utan att skicka, för att jag vet. Vet att du faktiskt inte ens skulle lägga ner energi på att svara, och det hade gjort ondare än att inte skicka iväg dem alls.

Fast nej, vet du vad som gör allra, allra ondast? Det är att jag verkligen trodde att jag skulle klara mig utan dig. Att jag inte alls behövde dig. Men det gör jag. Jag behöver dig mer än någon annan levande individ för tillfället. För du var min bästa vän! Den enda jag kunde prata med.

I am half the woman, that I am supposed to be
Cuz' nobody knows me like you