.

Minns du dagen som aldrig existerade
egentligen
Den som jag skapade och förtärde
bara i min fantasi
Den som jag älskade
mer än något
Den var som ingenting
annat

Ord smakar annorlunda när dem kommer ifrån din mun. Skiftar betydelse, och kraft. Får mig mycket mer berörd, än om dem hade kommit ifrån någon annan. Lite annorlunda, lite mindre betydelsevärd. Jag vet inte varför det är så, och alltid har varit så. Men du för mig, är något magiskt. Något obeskrivligt. Ett okänt fenomen, som jag aldrig tidigare har fått chansen att möta på. Ja, du är en sådann där vän, som alla andra pratat om, men som jag alltid bara har drömt om, att någon gång få ha i mitt liv. Ja, en sådan är du. En utvald. En speciell. En vän utöver det vanliga.

(Läs först dikten, överst i inlägget, tillsammans som den står, läs sedan endast raderna med den vanliga textstilen, och sedan endast dem med kursivt. Läs sedan likadant igen, det vill säga först den vanliga, och sen den kuriva texten ihop. Ser du vad som händer? En dikt kan bli fyra, utan omskrivning. Jag tyckte det var läskigt när jag läste den så, eftersom jag skrev den utan att tänka efter, på att det faktiskt vart så. Tyck att jag är cp, men jag tycker att det är roligt att leka med ord.)