.

Tänk dig en sådann där morgon, du verkligen tvingar din kropp att lyda dig. Du vaknar av den ihåliga väckningssignalen, och låter den pipa, tills den donar bort och tystnar. Du orkar inte använda en enda muskel, vill bara ligga kvar. Försova dig med mening. Men endå, endå tvingar du dig tillslut upp ur din säng. Tittar upp, märker att det bara är 20 minuter kvar, tills den eländiga bussen går. Du stressar dig iordning och springer ner till busshållplatsen. Kliver på, lika irriterad som ett bi. Går av, går till lektionen och märker. Ingen där.

En sådann dag har jag idag.
Jag hatar att stressa för att komma i tid, till en lektion som inte existerar.