.

Det finns en fråga, som jag alltid snubblar på. Aldrig hittar något vettigt svar på. Frågan är:
Vem är du, Mia?

Vad svarar man egentligen? Vad är jag? Jag är en människa, en levande sådann, med två armar och två ben. Men vem är inte det? Kanske ska man presentera något unik, något som gör en lite annorlunda från mängden. Så, vad har jag, som gör mig till mig? Jo, jag har en personlighet. Hur förklarar man den? Jag är knasig, flummig, galen, konstigt och återigen konstig på ett bra vis. Men hm. Förklarar dem orden mig? Speglar dem mig? Nej, så vad säger man? "Jag är en flicka som är född i Upplands väsby". Nemen jaha, det sa inte mycket mer det heller. Vad gör man? Hur svarar man? Jag tror seriöst att jag inte kan komma på något lämpligt sätt att svara på frågan, så personen som ställer den, faktiskt förstår vem jag är. Kanske ska man leka så där otroligt djup och berätta hela sin livshistoria? För det är ju faktiskt den som skapat ens personlighet. Den som förklarar en allra mest. Men förväntar sig folk att man ska dra hela den, på flera timmar, första gången man pratar med varandra? Brukar folk vara så öppna, så, jag vet inte, pratglada vid ett första möte?

Nej, mitt svar till den unga herrn som frågade mig, vart:
"Jag är knasig"

.. Jag tyckte att det ordet, kort, berättade exakt vem jag var. Jag hoppas att han tycker detsamma, så att han inte tror att jag leker nonchalant. För det försöker jag faktiskt inte. Men jag kommer inte på något annat sätt att svara. Han däremot.. Han berättade för mig att han studerade till journalist. Jasså, svarade jag. Det sa mig ingenting om honom, bara vad han gjorde. Sen när vart man, det man jobbar som? Och om man är samma sak som man arbetar med, vem är man då när man mister jobbet? Är man ingen då? Människolös? Personlös?

Nej, jag är förvirrad.
Vem är jag?