.

Jag sjönk till havets botten,
med flytvästen på
och i farten tog jag med mig en hel finlandsfärja
Ja, bara så där i farten

Det var ditt fel
för min värld är nu din
och gemensamt skapar vi
Tomrum
Ja, massa tomrum, min vän

Jag brukar skriva väldigt mycket, har jag kommit fram till. Jag skriver minst tre texter per dag. En i min dagbok, en här och en så där spontant. Jag vet inte varför, men det bara blir så. Finns det ingen tid för det, så gör jag tid för det. Det är nog det enda jag verkligen lyckas priotera in. Kanske är det för att jag tycker att det är viktigt för mig som person. För jag fungerar nog inte riktigt som människa, om jag inte får. Inte har möjligheten till det. Jag är knasig, men jag är uppbyggd så. Jag är skrivnarkoman. Och därför måste jag stolt medela att jag funnit jobbet för mig. Här, från och med nu ska jag satsa min lediga tid som frilands-skibent. Då kan jag ha vilka arbetestider jag vill, och dessutom skriva om vad jag vill, och få pengar för det. Det är lycka för mig. Men sedan är ju jag som jag är. Lite knasig, lite galen och lite så där, annorlunda på ett lustigt vis. På mitt eget vis.

Texten ovanför är tagen från min dagbok. Så skriver jag där. Inga händelser, inga oviktiga skeenden som handlar om vad jag gör en simpel dag. Nej. Det är små kortfattade rader om ingenting, som för omvärlden inte innefattar något, men som för mig innefattar en hel dag av känslor. En hel dag ur mitt liv.