-

Vart jag än går, känner jag känslan av att du är bakom mig. Jag känner dina händer sakta vidröra min kropp. Du smeker den, likt ett barn smeker sitt täcke in till kvällens sista andetag. Och lik som en mardröm får du min mage att krampa. Pannan blir varm och ner rinner svettdroppar, så som om allt egentligen vore så. Som om allt vore en mardröm, baserad på en verklighet. Den enda skillnaden är att min mardröm aldrig tar slut, den fortsätter även då natten omdanas till dagsljus.
Ja, även då ljuset omfamnar våran jord.
                     
Jag har försökt förklara det. Försökt sätta ord på hur jag känner mig, men ingenting får det att låta bra. Inga ord omfattar den förnimmelse jag har inombords. Nej, det går helt enkelt inte. Ingenting kan förklara det du utsätter mig för!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0