.

Det spelade aldrig någon roll vad jag sa.
Det lärde jag mig redan första kvällen.

Varje gång ett litet steg över gränsen.
Långsamt, långsamt lärde jag mig att inget spelade någon roll.

Du tog min hand och höll fast den.
Jag skakade av rädsla och försökte slita mig fri,
men det gick inte.
Du tvingade mig att röra vid dig.

Du tog på min kropp fast jag försökte värja mig.
Du rörde mig fast jag bad dig låta bli.
Dina händer var överallt.

Det spelade aldrig någon roll vad jag sa.
Du var alltid så ångerfull efteråt.
Du skulle aldrig göra något som jag inte ville,
sa du.

Allt var ju bara inbillning.
Jag överreagerade.
Blandade ihop nutid och dåtid.
Men det är nte så konstigt;
Jag hade mina skäl till att se Honom i dina ögon.