.

Jag önskar att jag aldrig vaknade upp igår.
För helt plötsligt finns ljuset inte längre kvar vid andra ändan. Dunklet har kommit åter, och här finns bara rädslan kvar. Rädslan av att för alltid behöva stanna kvar här. I ensamheten, i problemen jag själv lyckats skapa.  Fasiken, jag visste det. Allting som hänt var för bra. För otroligt för att hända mig.
Jag är ledsen om jag på något sätt behandlat er fel. Jag hade aldrig kunnat tro att det låg till så här. Aldrig någonsin.


"Jag bad dig aldrig falla,
men ack vad du föll, min vän
du föll längre än jag kunnat ana
hårdare än vad jag kunnat förutspå

men vännen, jag bad dig aldrig att falla
men du gjorde det ändå."