.

Tusen miljoner känslor, på en och samma gång

A, Vart kom du ifrån? Du rör upp gamla känslor som borde ha dött. Dumma, dumma dig. Jag saknar dig. Jättemycket. Trots allting du gjorde... Varför kom det nu, precis när jag är som mest sårbar? Varför kom du tillbaka? Jag vill hålla om dig. Säga att allting kommer att bli bra. Dela med mig av ett leende, som bara du kan få mig att skapa. Men det är omöjligt. Vi levar i två skilda världar nu, utan någon samankopplande korsning. Vi är så långt ifrån varandra det går. Två skilda oändligheter. Hur gör man då?
Åh, Varför lyckas jag alltid hamna i sådana här kaossituationer? Och varför just när jag egentligen borde rå om mig själv och finna harmoni i ett liv på eget hand?
Jag har ont. Inte för att klaga, men det gör så in i helvete ont att jag bara vill skrika i panik, men ingenting kommer ut. Såren sitter på insidan igen. Jävla Ensamhet. Jag vill bara slita upp bröstkorgen och slänga ut det där röda, som allt för länge plågat mig.