.

"all of the things that I want to say
just aren't coming out right
I'm tripping inwards
you got my head spinning
I don't know where to go from here"

Mina tårar har tagit slut. Jag har slutat att andas din luft. Mina lungor hämtar in nytt virke att stå på. Att låta mig livsnära mig på, och gå vidare på. Jag kommer att klara av det här. För allt jag behöver är dig i mitt liv. Och jag vet att du kommer finnas där, imorgon, i övermorgon och så länge jag ber dig om det. Vi är vänner, för att stanna som vänner. Det är vad jag vill. Vad du vill, och helt enkelt vad vi vill. Jag trivs med det, men... Den senaste 1½ månaden har aldrig hänt. Den pratas inte mer om. Det var en illusion av en fantasi som inte finns. Ingenting. Och man pratar inte om ingenting, eller hur?
Men eftersom man inte andas med enbart luft av en vän, och eftersom vi aldrig kommer vara mer, andas jag inte längre din luft. Jag gråter inte. Kommer inte gråta, och kommer aldrig någonsin påminna mig själv om att jag har gjort det. En vän är vad du är i mina ögon, och en vän är vad jag kommer intala mig att jag alltid velat ha dig som.