.

Det är nästan lustigt, nu är vi exakt så som jag ville att vi skulle vara då.

---

- Idag, när du pratade med mig om allt det där, som du tidigare hållt hemligt för omvärlden, var det som om en hel klump satte sig på mitt bröst. Jag hade aldrig kunnat ana att du hade det så svårt, och det är nästan så att jag känner mig som en riktigt dålig vän som inte insett det tidigare. Visst har jag märkt att ditt humör förändrats och att du blivit ovanligt tystlåten, men jag hade aldrig kunnat ana, sötnos.. inte ens i min djupaste mardröm, att det var så illa. Jag finner inte ens ord för hur det känns att veta om att du har det så där. Inte ett enda ord kommer jag på. Jag vill göra så mycket för dig, och jag lovar dig, jag hade gjort allt om jag bara kunde. Det finns ingen, och då menar jag ingen, som jag hade kunnat offra så mycket för som jag hade kunnat offrat det för dig.
       
Jag minns när du för första gången sa till mig att jag var din bästa vän, jag har aldrig blivit så glad över att någon kallat mig det. Det var som om innebörden av det betydda allt för mig, men det kanske är för att du är den absolut finaste killkompisen jag har och någonsin har haft också, och om du försvinner ifrån mig kommer ingen kunna ersätta dig, någonsin. Vet du det? Jag älskar dig, vännen. Och till dig menar jag det verkligen, när jag säger det. Jag kommer alltid att finnas här för dig. Och även om du befinner dig mil ifrån mig, behöver du aldrig tveka, behöver du mig kommer jag till dig oavsett. För, för dig kan jag nog tammefan göra allt!

Förlåt om orden inte hjälper. Jag ville bara ge dig bekräftelsen på att du är något av det bästa jag har!