.

Du gav mig en konstig känsla idag. Som om du svarade på alla mina innersta frågor, genom en liten, liten, egentligen obetydlig gest. Det lugnade ner mig. Hela mig. Jag kan inte beskriva det, men jag gillar känslan.
Tack för den vänskapen vi delar. Det är nog bara du och jag som förstår betydelsen över den.

---

Jag var med Annie idag, för första gången på riktigt länge faktiskt. Eller ja, det beror på hur man definerar länge. Vi sågs väl sist för, hm, gud.. det var nog på tok för länge sedan ändå. Jag kan inte ens komma på när det var. Detta måste ändras på.
Hur som helst, sysselsatte vi oss med att göra fruktsallad med smält vitchoklad, och glass. Sedan satte vi riktning ner mot lekparken, där vi satt i drygt en halvtimme och pratade om allt möjligt - innan Alex W dök upp, som sällskapade oss framför Hannibal. Nu har dem precis gått hem båda två, och jag sitter insvept i mitt täcke, frysandes. Det har verkligen blivit kallt, och jag vill inte ens tänka tanken på hur kyligt det faktiskt kommer bli om någon vecka..