.

Hur är det möjligt? Jag vaknar för sent men tvingar mig själv att i stress göra mig iordning för att hinna till min lektion. Väl på lektionen säger läraren att jag inte behöver vara där, och säger till mig att jag är fri att göra vad jag vill. Lagom irriterande. Då kunde jag ju lika gärna ha fått haft en lugn morgon hemma.

När jag då ändå var i skolan passade jag på att gå till receptionen och berätta om mitt skolkort, som slutat fungera som det ska. Jag beställer ett nytt och får ett på en gång, lyckligtvis gratis. Lite tur får jag ha. Men vad visar det sig då? Jo, beställer man ett nytt kort nu, får man det nya kortet inmatat på det, istället för det gamla, som jag var någorlunda nöjd med. Men det nya, nej, jag finner inga ord. Jag har aldrig varit så missnöjd med ett skolfoto. Men men, jag får helt enkelt låta bli att visa mitt skolkort för någon. Den ska ligga gömd, bakom mitt busskort i all evighet och bara tas upp när det verkligen behövs. Ingen ska få tjuvkolla. Haha.

Aja, lyckligtvis börjar väl folk droppa av från sina lektioner om ett tag så jag kan få sällskap. Tills dess ska jag försöka skriva ut mitt pm, för att kunna arbete lite med det på pendelresan till väsby efter skolan. Jag ska nämligen äta middag med min mormor idag, och senare repa med bandet.