.

Jag minns hur solen knappt hade hunnit gå upp den morgonen vi bestämde oss för att cykla ner till sjön. Vi hade packat ihop en liten väska, där en frukost låg nerpackad, bestående av juice, mjölkchoklad och ost och skinkmackor, a-la-våran-special, och stolta var vi. Det var våran dag. Bara våran.

Idag, fem år senare, sitter jag med en sådan macka framför mig och känner doften av våra minnen irritera mig i ögonvrån. Dem är inte lika goda utan dig, våra mackor, inte alls om jag ska vara ärlig. Det var ju du som var den där lilla extra kryddan som gjorde dem så himla perfekta, precis som du även var den där lilla extra kryddan som piffade upp mitt liv. Den kryddan jag saknar allra mest i min vardag.

"Mia, vet du vad? I thailand hade dem stringbikini"
"Va? Nej? hade dem.. Gud va äckligt"
"Ja..Gud.. jag vet, vet du att J har stringtrosor? Så himla äckligt. Men säg inte att jag sa det."

Bajs. Varför har åren bara flugit förbi? Jag saknar allting så sinnessjukt mycket.
Du var min bästa vän, genom alla tider.