.

För ett par månader sedan träffade jag en kille som verkligen fångade mitt hjärta i första ögonkastet. Det var som om, jag vet inte, som om han fick hela mig på fall på en gång. Jag har aldrig kännt en sådann kärlek till någon, på så kort tid. Det känndes verkligen underligt i hela kroppen. Och redan från den stunden, har jag vetat, verkligen vetat att han kommer bli en stor bit av mitt hjärta. Idag är han det. Det finns ingen killes närhet som jag uppskattar mer än hans. Och det finns ingen annan kille som någonsin har lyckats få mig så otroligt lycklig, genom bara så lite som en puss på kinden, eller dylikt.

Jag minns när han skadades, och tvingades åka in till sjukhus. Jag låg orolig ända tills han kom hem igen. Det var som om jag inte ens ville inse att han var dålig, jag övertalade mig nämligen att ingenting alls hade hänt. Att det bara var av ren slump att han inte kom förbi, eller försökte få kontakt med mig. Jag var för kär i honom för att tro någonting annat.

Idag, när jag åkte hem från skolan mötte han upp mig nere vid uppfarten till mitt hus. Vilket jag verkligen inte förväntade mig, men jag vart verkligen glad. Tänk att en så liten gest kan betyda så mycket.

Jag kommer alltid att älska dig. Du är den bästa pojkvännen man kan ha.