.

Roade mig nyss med att rota runt i vårat förråd.
Mitt i hela smeten hittade jag en låda som det stod: "Mia" på. Den var proppad med massa barnkläder och små saker från min barndom. Det är helt otroligt att man en gång varit så liten att man fått plats i dem där kläderna. Haha. Hursomhelst låg det en liten skrivbok där i, som jag troligen hade när jag var 9 år. På sista sidan var det en hälsning från Sofie, och jag vart alldeles tårögd av att läsa det. Tänk att jag har dig vid min sida fortfarande, efter alla dess år gumman. Det är helt otroligt.

 

Det står:
"Hej Mia. Hemligt.
Hur mår du? Jag mår bra!! Väm är din bästa bästis? Du är min!! Jag har igentligen aldrig velat varit Emelies bästis! Har du velat vara hennes bästis? Jag tycker att hon är taskig!! Vad skrev emelie på lappen?  Svar:
(Nej, att hon tyckte att jag var taskig för jag va med dig hela tiden)
Hälsningar din bästis, Sofie."

Det inom parantesen har jag alltså svaret henne, mitt i hennes hälsning. Haha. Detta kallar jag mobbning på hög barnnivå. Haha, och förlåt gumman, om du blir arg för jag lägger ut ditt "hemliga" brev. haha.
Men Sofie, jag ska berätta en sak för dig. Du var min bästa bästis du med, och du betyder fortfarande massor för mig. Det vill jag att du ska veta. Du har förgyllt många av mina år!