.

Över allt, i hela världen, tisslas och tasslas det om vad som egentligen är meningen med livet, vad man borde hinna med och vad man borde låta bli att utsätta sig för. Jag personligen, har aldrig någonsin tänkt tanken på vad jag verkligen vill göra innan jag dör. Jag har aldrig riktigt öppnat ögonen om att döden kan ligga så nära en, utan att man ser den. Men efter en period av väldigt många skakande bekräftelser på att livet kan ta slut, vilken sekund som helst, har jag bestämt mig för att sätta upp kriterier, som jag vill hinna klara av innan min tid är över.

Så vad vill jag göra?
Mina mål är långt ifrån överflöd med pengar, skapa fred på jorden och sådant bubbel som varenda en av dagens människor flashar med när någon frågar dem vad deras drömmar om livet innebär, i nutiden.
Nej, jag vill inte följa den strömmen. Jag vill tänka eget. Och eftersom att jag vet att en positiv fred på hela jorden är omöjligt att nå, på grund av det strukturella våldet som aldrig kommer försvinna, tänker jag inte ens drömma om det. Inte heller be om det i mina djupaste drömmar. För vet ni vad? Jag tror att världen skulle vara rent ut sagt, sorglig utan krig. Tänk själva, om krig aldrig hade funnits i vår värld, hade det helt klart varit överbefolkat i vartenda land som existerar. Vi hade fått krav på oss, liksom kineserna nu har fått att vi inte kan leva hur vi vill och drömmer om. Och eftersom att problemet då skulle vara globalt, och inte regionalt inom ett specifikt land skulle man aldrig kunna se till att folk följde alla lagar om att man bara fick skaffa ett barn, eller att man inte får ta bilen till jobbet, och i och med det skulle världen dö ut snabbare. Vårt universum skulle försvinna jätte fort, och framtiden hade absolut inte blivit lika lång.
Tänker dem som ber om fred på jorden på sådant? Tänker dem någonsin tanken att en värld utan krig, skulle innebära en värld full med ledsna miner, för att individer och grupper i frågan inte vågar klaga och säga ifrån när något tynger dem. NEJ. Dem tänker aldrig på att det kanske faktiskt skulle vara mycket värre om världen var helt jävla perfekt! Aja, nu kom jag av mig från mitt ämne.
Vad vill jag hinna göra?

- Jag vill hinna skriva en bok. Ja, hur töntigt det en låter, drömmer jag verkligen om att samla alla mina tankar, åsikter, fantasier, you name it, i ett verk skapat för alla andra att ta del av. Jag vill berika hela världen med mitt synsätt, och mina åsikter.
Alla mäniskor är unika, och jag tror faktiskt att man verkligen kan lära sig något av att analysera och ta del av andras tankar, hur patetiska tankar man än råkar tycka att det är.
Det finns faktiskt en bakgrund till allting som sker, och till varför varje människa verkligen utvecklas till den som han/hon blivit. Ofta är det dessutom vi i omgivngen runt dem, som skapar deras åsikter. Läskigt va? Så nästa gång du får höra något du går rakt emot, fråga dig själv, varför han/hon tycker så, istället för att dömma den för att den faktiskt gör det.

- Jag vill ha ett sagobröllop med en person jag känner sådan stor trygghet med att jag kan lägga ner hela min själ i dens händer under att tvivla. Jag vill också ha en så stor bröllops tårta att jag ska kunna gå och små äta på den i veckor efter att bröllopet ägt rum. För lite tårta om dagen, gör världen mycket bättre.

- Jag vill skapa en lagom bra yrkeskärrier i ett jobb jag trivs i. Lönechecken är inte den som ska lägga avgörande roll i hur jag bestämmer mig för att gå. Det är trivseln. Jag vill kunna vara kapabell till att älska det jag gör och vara stolt för vad jag presterar på mitt kommande arbete.

- Jag vill ha barn, och lära dem exakt allting jag kan. Jag vill klä den/dem i massa gulliga kläder, skämma ut den/dem alldeles lagom och försöka bli en lika bra mamma till dem, som min mamma har varit för mig.
Jag är faktiskt lite konservativ i mitt tänkande, jag tror fortfarande på att en av kvinnans stora roller i livet är att skapa och ta hand om en familj. Fråga mig inte varför. Jag ser det bara som en självklarhet. Det har alltid varit så, och så tycker jag att det ska förbli. Att pappan i fråga ska vara hemma och ta del av barnets små år ser jag dock som ett måste. Men kanske behöver han inte vara lika passupp som mamman i fråga, om han inte vill förståss. För vill han det, ska han få vara exakt lika delaktig.

Hm, vad vill jag mer göra?
Det vet jag faktiskt inte. Men jag vill kunna stå framför spegeln, kolla på mig själv och bara känna mig stolt över vad jag har gjort och varit med om i mitt liv, innan jag förlorar chansen att göra någonting åt det. Jag kan inte tänka mig att dö utan att ha gjort något som gjort att omvärlden sett mig. Jag vill att folk ska minnas mig, antingen för den jag är, eller för någonting jag gjort. Om alla älskar mig eller inte, spelar ingen roll, men jag vill bli ihågkommen för mig, som den jag är och har varit.  Ja, även för det negativa jag gjort och troligen kommer lyckas göra i framtiden. För jag tror inte att man kan bli en god människa, om man inte någongång varit ond. Och jag tror inte att man kan lära sig rätt och fel om man aldrig prövat att ta en avvikande väg. Så japp. Det vill jag. Det är mitt mål! Jag vill gå emot normen att rädda världen, och istället rädda mig själv, för om jag fick alla andra att vara lite mer egocentriska ibland kanske världen faktiskt hade varit lite bättre. För då skulle varje individ må bra i sig själv, och då hade det kanske varit en positiv känsla i ett land, trots att det alltid kommer finnas saker som gör än irriterad och arg.