.

Vi var en duo, menad att vara för alltid.
Jag minns all tid vi delade, via telefon, i verkligheten, över datan, över allt. Vi fanns alltid där för varandra och även när vi inte kunde nå varandra, visste vi att den andra bar en med sig. Vi var helt enkelt menade för varandra. Och jag vet att du vet om, hur otroligt lycklig du gjorde mig, varje dag. Att du var den stjärna som lyste starkast i mitt liv. Att jag utan dig, inte kunde vara den samma.

Idag, är jag inte den samma längre. Jag vet inte vad, hur, varför eller när våran saga slutade. Jag blundade åt sanningen när det kom till det stadiet, och när det ögonblicket kom att du verkligen försvann, hade en bit av mig redan dött. Den biten som alltid skulle tillhöra dig. Den är borta nu, och i mig finns hålet kvar. Hålet som var du!

Jag kommer alltid sakna det vi hade.
Ingen annan är som du!