.

Min morgon började idag 06.30 då Milla ordagrant ringer jätte stressad och babblar om att jag ska skynda mig upp ur sängen. Vilket jag faktiskt också gör, och en kvart senare, ja då stod hon och Calle på avfarten och vi fattade riktning mot arlanda. Där väntade jag och Calle medans Milla checkade in bagaget och så, och sedan fick vi oss båda en varsin hejdå kram och puss.
När jag och Calle sedan kom tillbaka till bilen väntades en överaskning. Böter på 900kr. Stackars lillen. Verkligen.

Aja, när jag kom hem igen lockade sängen så pass mycket att jag faktiskt la mig och sov någon timme till. Men vart för en stund sedan väckt av mamma som gormade om att farmor&farfar kommer klockan 15.00 och att mitt rum minsann ska vara städat då. Och vad kan man göra när en sådann mamma kommer in i rummet? Jo, man säger "okej" ler det finaste man kan, låter henne hinna gå, och sedan vänder sig om i sängen för att viska alla dem fulaste orden man känner och sedan somna om. Och det var exakt vad jag gjorde. Men vad händer då? Jo, mobilen ringer, och jag inser smått att det kanske inte var meningen att jag skulle få sova. Så nu sitter jag här, och ska snart ta tag i det, min mamma kallar stökigt. Det lustigaste av allt är att det inte är det idag, I alla fall inte jämfört med hur det brukar vara.

"Every long lost dream lead me to where you are.
Others who broke my heart they were like northern stars."