.

Finns det någon där ute som förutom jag älskar vindruvor?
Bra, nu är vi tre!
(Kan gissa att ni nu kollar er runt, och i frågasätter, "tre?" har Mia gått och blivit scitzo? Svar: nej!)

Jag var nyss med om det fräckaste på länge. Min bajsunge till Gin, hoppade upp på mitt skrivbord, gick fram till mig, pussade mig.. OCH.. (nu kommer det)... han vänder riktining, går nochalant förbi mig och snor HELA min klase med vindruvor och springer iväg. Arg som jag blev springer jag efter. OCH vad händer då? Jo, min lilla bajskorv morrar åt mig - som om jag vore en tjuv. Men hallå i svampskogen, vem är dumbommen här? Jag, eller du, din.. din.. lurvboll? (dummare ord får man inte använda mot en yngre, det har min mamma sagt åt mig.)

   

Vet ni vad det tokigaste var? Det var att Gin sedan roade sig med att dra loss varenda liten vindruva från pinnen och sedan börja äta på den.. Huh? jag som alltid trott att själva druvan var delikatessen - Men icke sa nicke! Kanske värt att tänkas på? Hm....