.

Jag hör den främmande mannen sjunga ord som tagna från mina egna läppar. Hör honom skapa en rytm och en balans i de känslor som jag inte trodde var möjliga att förklara på något sätt.
För jag saknar ju också så, och inatt. Ja, inatt vill jag också gråta ut.

Jag känner mig så ensam. Så ensam och okysst. Så ensam och tom i min själ. Och jag vill också fråga, har någon slängt bort lyckan jag kände igår? Har någon stulit min morgondag? Åh snälla, ge mig den då tillbaks.

Ibland får jag för mig att jag satt för höga mål. Det finns ingen sådann känsla jag söker. Dem pirrande fjärilarna som leker tafatt i ens själ. Nej, dem finns kanske inte ens, och går därför inte heller att känna där inuti. Jag har önskat mig för mycket. Trott på en omöjlighet.

Men jag säger som den främmande mannen gör. För inatt vill jag också gråta ut. För inatt känns allting in-och-ut. Upp och ner och Bak-och-fram. Har någon slängt bort lyckan jag kände igår? Har någon stulit min morgondag? Åh, snälla ge mig den då tillbaks.