.

Det är bara med dig jag klarar av att prata i timmar utan att tröttna. Bara med dig som orden aldrig tar slut. Jag blir så fruktansvärt glad varje gång du låter din vackra stämma smeka min hud, eller när du skriver små söta textmeddelanden som egentligen inte har någon mening alls, men som ändå betyder mer än vad du kan föreställa dig att få läsa, att få ta del av.

Det är en självklarhet att jag saknar dig. Jag menar, hur skulle jag kunna låta bli? När man en gång har rört en ängel är det svårt att jämföra den med någon annan. Du kommer alltid att betyda något för mig och att glömma dig. Nej, det är en omöjlighet. Du ska alltid få finnas med mig, i varje andetag, tills den dagen jag dör. Tiden då du fanns vid min sida gjorde mig till en annan person. Den person jag är idag. Du lyckades berika mig med så otroligt mycket under de fåtal veckorna du var här bredvid. Jag hoppas att du förstår det, min finaste vän.

Nästa sommar (vinter hos dig?) ses vi igen. Då ska du få visa mig din värld. Då ska vi återförenas för att under en period vara oskiljbara igen. Jag längtar verkligen efter det och efter dig, min finaste vän. Tanken att få röra dig igen, håller mig vid liv.