Snurra min jord igen för allt vi drömde en gång

image182Med ömma ord tog jag död på det som ännu inte börjat leva. Torkade ut den glädje som ännu inte riktigt börjat kittlat mina organ.

"Jag är sjuk"
Jag kände hur orden riktigt fastnade i huvudet. Slägdes fram och tillbaka, vägg till vägg, som en studsboll utan slutdestination.

Det skulle ha varit våran helg min vackraste, bara vår och ingen annans.

Ty, vi hade saknat. Saknat så totalt

Livet blir ibland inte som man vill. Denna helg blev inte så, men jag lovar. Lovar på bara knän att imorgon. Imorgon ska jag försöka andas. Försöka andas friskt igen

Ty, jag saknar. Saknar så totalt,
min vackraste



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0