.

Imorgon är det min första utbildningsdag på burger king, eller rättare sagt på uppercrust som ägs av dem. Ni får lova att hålla tummarna för mig.

Och ja. Tårna går också bra om ni hellre vill det

---

Imorse tvingades jag att prata om dig i en hel timme.
Händelser som jag inte ens har hunnit lära mig att acceptera behövdes förklaras med ord som jag inte ens kan, eller vill lära känna. Jag kunde inte andas normalt. Mina lungor ville inte ta in tillräckligt mycket luft för att sätta min kropp i balans och ett flertal gånger behövde jag tillochmed nypa mig själv i armen för att veta om jag verkligen var vid liv. Ja, jag behövde kontrollera att jag inte befann mig i en otäck mardröm utan dess like.

Jag grät när jag lämnade rummet och även fast att tårarna slutade att rinna inne i bilen, grät jag hela dagen inombords. Jag kan inte förstå att det kunde hända mig. Kan inte förstå att jag tillät det. Det slet mitt liv i bitar. Det krossade min själ totalt.

Och om sanningen ska fram så kommer jag aldrig någonsin bli samma människa som jag var innan jag träffade dig igen. Aldrig. Aldrig någonsin.