.

Grundtanken bakom alla hjärtans dag är väldigt god, men det är också grundtanken bakom nazismen, komunismen och alla andra saker. Det funkar bara inte i verkligheten. Det skapar katastrofer. All hysteri, alla tankar och känslor som helt plötsligt ska bli blottade till fullo. Hemliga kärleks berättelser ska berättas högt för den som är huvudpersonen. Små gelehjärtan ska ges bort tillsammans med kort och små söta nallar. Ja, det är egentligen ganska mysigt alltihop, men... Varför finns det en dag för allt detta? Varför ska alla människor pressas till att visa allt dem känner, just denna dag? Ska man inte visa vilka som betyder något, och som uppskattas av en, varje dag, när det känns rätt? När man verkligen menar det. Jag tycker att hela alla hjärtans dag på något sätt är falskt.

Och vad händer med dem stackarna som inte har någon? Nu menar jag inte dem som inte har partner, utan dem som verkligen inte har någon. Vad händer med dem? Det här är den dagen då de ensamma går hem med depressioner, ångest, krossna hjärtan, ensamhet och till och med självmordstankar. "Alla fick kärlek utom jag". Jag tycker inte att det är rättvist. Det här är en dag för dem ensamma att känna sig till och med lite mer ensamma. För dem som mist någon, att bara sakna mer. För dem mobbade att inte vilja gå till skolan och se alla andra springa runt röda i annsiktet av kärlek, mendans dem sitter ensamma, helt ensamma i ett hörn, utan någon. Det här är en dag de ledsna påminns om varför dem är det. Jag tycker inte om konceptet.

Nej, jag tänker inte gå runt och visa min kärlek till mina vänner idag. Jag tänker visa det för dem alla andra dagar förutom idag. För idag känns det bara lönnlöst och falskt. Jag tycker om mina vänner alla dagar. Inte bara idag!