.

"Det är natt, och mina stela fingrar letar sig ivrigt fram över mobilsiffrorna
0..7...0..5...9....  Stopp. Något är inte rätt.
Jag slutar slå, går tillbaka, raderar. Börjar om från början, nu med doltnummertecken.
#31#..0...7..0..5..9... Så, det känns bättre. Mer tryggt.
Vill jag ringa? Vill jag verkligen höra din röst? Jag vet inte, men ändå slår jag in dem sista siffrorna, ändå trycker jag på den gröna luren, ändå tar jag telefonen mot örat och ändå väntar jag stillsamt in tystnaden före pipet. Pipet som säger att du hör, att du kommer svara, att din röst kommer smeka mitt öra igen, att...
'Du har kommit till IQ svar som tillhör...'

... Jag lägger på!"