.

Kanske valde jag helt fel nu, kanske gjorde jag det inte. Jag vet faktiskt inte själv, och hur mycket jag än skulle ha grubblat på det, hade jag nog i slutändan inte varit smartare ändå. Gjort är gjort och så är det bara. Det är nog inte värt att tänka på det, men ändå kan jag inte sluta facineras av mig själv. Vad är det jag egentligen sitter och säger om mig själv? Att jag inte skulle vilja det enda jag verkligen drömmer om? Fy bubblans. Ibland ljuger jag värre än en kratta cyklar för att få behålla dig i mitt liv.

Fy mig, och framförallt, fy dig!