.

"Jag har bilder av dig kvar
Alla partyn o bakfylledar
Din kropp, dina andetag
Och alla tusen mirakel
Som vi lovade varann"


Det var inte fören de skickade orden snuddade min syn, som själen min började spy upp känslor som verkligen inte borde få komma. Inte nu, inte någonsin. Men nu snurrar mitt huvud likt en karusell för små barn. Jag hittar inte ord. Det bara snurrar. Snurrar runt, runt, runt, och jag vill bara hoppa av. Släppa taget om den dumma stången och bara springa ut emot världen med öppna armar. Det går inte, men jag blundar och hoppas att ingenting fanns. Inte ett enda av alla tusen mirakel som vi lovade varann.