.

Så har lite småplaner för veckan börjat dyka upp. Bland annat så är det avskedsmiddag för Josh på lördag. Jag ser verkligen inte fram emot det, eller jo, på ett sätt gör jag det. Jag får vara med honom, skratta och ha kul. Skapa ett sista minne att sedan kunna spara på. Men jag kommer bli ledsen av faktumet till varför vi är där. Att vi är där för att säga farväl till någon som jag egentligen skulle vilja ha kvar hos mig, mycket, mycket längre till.

Nej, varför tänker jag så här? Det är som han själv säger, "we have ages, It's not worth thinking of me leaving yet". Och nej, det är inte värt det. Två veckor har vi ju kvar. Två veckor.. Två veckor..

Fan..

Två veckor är för lite!
Vem ska ha xbox maraton med mig och säga att jag är en tjockis när du har åkt?