.

Jag sitter som fastklistrad i min datorstol. Jag och Niklas har fastnat i djupa samtal om gamla släktingar med fascinerande historier. Mitt i allt fastnade jag i berättelser om min morfar, och ju mer jag skriver, ju mer bekräftar jag det för mig själv. Det jag så länge vetat. Min morfar är min största idol genom hela livet, och kommer alltid att vara. Jag vill gå ut med det nu. En gång för alla, för det är en sak som aldrig kommer att förändras. Aldrig någonsin. 

Jag önskar bara att jag hade hunnit berätta det för dig, morfar.
Jag kommer alltid att se upp till dig. För mig är du alltid världens finaste.

Jag saknar dig något helt obeskrivligt.