.

För att fira min vackraste fru's artonsårs dag möttes vi, alla tjejer, upp i kista galleria för att äta gott och kolla på SATC-filmen. Pauline fick även välja ut en ring att ersätta våran gamla förlovningsring med. Ska man vara gifta på riktigt behöver man nämligen en ring som man inte blir grön av. Det blev en väldigt fin och simpel sådann, med stenar i, som fick pryda hennes finger. En ring som gjorde min fru till och med vackrare än vad hon redan är. Om det nu ens är möjligt.

Efter filmen skiljdes vi sedan åt, för att kanske återigen mötas upp imorgon. Det beror lite på omständigheterna. Mina kusiner från usa ska ju nämligen droppa in vid åtta-snåret imorgon bitti, och då blir det fullt hus ända fram tills att jag åker iväg till gotland på torsdag morgon.

Som vanligt efter bra filmer, blev jag givetvis väldigt sentimentalisk även idag. Ord som egentligen inte betyder något, både förgyllde och förvärrade känslorna inom mig, men allra mest förstärkte dem. Jag har turen att ha världens finaste vänner, och för det kommer jag att vara evigt tacksam. Bara så att ni vet det, gullefjun.

Att mitt kärleksliv inte heller är det allra bästa klarnade till innanför skallbenet på mig, medans filmen rullade upp framme på den vita duken. Men det är som dem sa i filmen. En del förhållanden bildar hela romaner, en del bara noveller, men det behöver inte betyda att dem innehåller mindre kärlek. Jag får vara tacksam för det jag har haft... och har. En del har trots allt ingenting.

Men nej. Kanske borde jag sova. Lär inte kunna sova i huvudtaget när alla rusar in genom dörren imorgon bitti. Puss och god natt på er.

---

(En bild från igår, på mig och viktor. Lite från ingenting)