.

Det var över en månad sedan som du skrev inlägget om mig i din blogg. Jag minns första gången jag läste det. Jag ville skriva lika vackert tillbaka till dig då, men tappade alla ord innan fingrarna ens hade hunnit nudda tangentbordet. Jag gav upp och bestämnde mig för att en dag istället försöka skriva dig odödlig, med ord så vackra som bara du förtjänar. Som bara du är värd.

Och nu med upprivna vener och ett ännu mer upprivet hjärta är det som salt i sår att inta ha lyckats än. Jag kan helt enkelt inte beskriva dig, mitt hjärta. Jag äger inte gåvan att klara av det
 ty, älskling. Du är helt enkelt allt för fin, för alla ord som jag känner.

Förlåt, min älskling. Jag kanske lyckas i en annan tid.
Men tills dess, min älskling, vill jag att du ska veta att jag älskar dig!