.

Så gjorde jag så där igen. Sprang ut till nattens festligheter när klockan slagit allt för mycket, och himlens alla ljus redan hunnit falla ner runt omkring mig. När jag lovat mig själv, likt många andra nätter, att just idag stanna hemma och ta det lugnt.

Det är någonting med mig och att inte kunna hålla sådanna löften.

Synden staffar sig själv. Nu sitter jag här, sliten som ett djur och ska snart springa iväg på min jobbinterjuv. Det känns inte lika bra idag, när jag mår så här, men som sagt, jag får skylla mig själv. Det var jag som tvingade mig själv att dansa ner till den eviga musiken. Jag som tvingade mig själv att dansa bort alla mina sorger och omvandla dem till glädje. Jag som tvingade mig själv att stanna kvar på tok för länge.

Fy på mig.