.

Jag och sötaste Pauline kännde oss i behov av att springa ut på äventyr så här i slutet av påsklovet, så vi satte oss på en buss som förde oss någon mil bort igår. Till Täby om vi ska vara exakta. Där mötte vi upp Sofie, Niklas, Allan och Cassi. Vi vandrade gemensamt hem till Jens där vi samlade ihop oss och började kvällens myskrök.

Det varade inte allt för länge. För någon timme senare satt jag och Pauline och väntade på en roslagsbana. Natten var ung och allting var precis så där som det ska vara. Två glada tjejer på vift med massa glädje i hela magen (och väskan). Huvudet hade jag dock glömnt hemma, så när de två snälla pojkarna vi mött och konverserat med hade hoppat av roslagsbanan, visade jag glatt mitt pekfinger i fönsterrutan. Efter ett tag hör jag pao döskratta, då först inser jag. Det är inte tummen jag håller upp. Attans långkalsong! Som det kan gå...

Några minuter senare var vi i Täby kyrkby och började vår långa, men ändå ganska korta promenad till nästa delmål. Natten blev lång och vi dansade de långa gatorna till busshållplatsen på vägen hem, för vi visste. Ja, vi visste nu att allting skulle bli bra. Det var jag och Pauline. Det var så det skulle vara.