.

Igår var en underbar dag på många sätt, men även en ganska katastrofalisk sådann på många andra sätt.

Det blev en ganska lyckad dag på jobbet, och jag lyckades sälja det jag hade som mål. Det är inte ofta som det händer, så jag känner mig stolt över mig själv. Riktigt stolt.

Tidigare under dagen hade jag och Pauline mötts upp för att äta på food-courter i Kista galleria. I ren spontanitet kom vi sedan på att det fasiken var på tiden att vi band oss till varann för alltid. Band oss på det sättet att ingen någonsin skulle kunna separera oss. Inte pojkar, män, eller något annat liknande. Det skulle vara hon och jag och det skulle vi nu bevisa. Med en ring på varsitt finger var vi nöjda. Och jag vill nu stolt presentera mig själv som fru Cederblad-Lööw. Japp, det är inte illa det. Nu är hon min, bara min. Det är endast Claes klättermus som får tillstånd att dela henne med mig. Så det så! Och kommer det någon gång in någon som får för sig att ta en bit av mig, så ja, då får ni bannemig be henne om tillstånd först. Jag är inte längre till salu!

Senare in på natten blev jag illa tvungen att sitta som bänkad framför datorn tillsammans med mitt arbete om mänskliga rättigheter. Senast idag klockan 10 skulle det vara inskickat. Undra om hon märker att jag skickade in det klockan 14? Nananana. Håll tummen för mig.

Nej. Nu kallar duschen. Om en timme kommer våra middags gäster och sedan är det dags att glittra till sig inför nattens festligheter. Oavsett hur natten slutar ska jag vara lycklig. Det har jag bestämnt mig för. Men å andra sidan hur ska man inte kunna vara lycklig när man har världens bästa fru? Det här blir inte svårt alls att hålla!