.

Det brinner i halsen på de som passerar utanför mitt fönster.
Deras kläder är av plexiglas och mina blickar rinner av dem nästan för lätt,
medans tankarna lyder:

Hur reducerar man en människa till det här?
Hur tar man steget från det som varit, till det som komma skall?

svara mig käraste,
för ingenting här

ingenting här kommer att få mig
från denna plats

för varje steg jag tar käraste
ekar inom dig

där du är nu
utan mig

och jag är en drömmare
det vet jag numera
du påpekade det så gärna

och om du läser det här, min käraste
ska du veta
att jag inte drömmer om dig längre

om det som skulle ha varit vi
om det som fanns framför oss, om vi vågat
om vi inte
slitit varandra i stycken

Min käraste,
skriv mig odödlig en dag
när de hittat mig
avslagen
eller nerslagen
för min käft växer för var dag som går

skriv mitt namn
på väggarna
i tunnelbanorna

längs murarna du bygger

och skriv mitt namn
i ditt självmordsbrev, om du så vill

eller föresten
gör bara en sak, min käraste

Glöm aldrig mitt namn
då den kvinna du älskat skapar eldar i din hals