.

Efter att under en hel timme ha lyssnat på en förläsning och Israel-Palestina, är jag helt slut i huvudet. Det som för mig till en början sågs som ett faktum suddades nu ut till en osjälvklarhet. Det är inte helt okej att hela tiden höja sina krav till fred. Judarna har redan vunnit så pass mycket av Israel att dem borde ha blivit nöjda med sin vinst, men icke. Hela tiden ska dem kräva mer. Argumentet lyder att det inte är rättvist. Det finns redan 22 arabländer och därför borde de araber som finns i Israel tillåta att judarna vill ha ett eget land. Det finns ju inget religiöst land bland Arabländerna. Men nehe? Vad spelar det egentligen för roll? Finns det något religiöst land i huvudtaget i vår värld? Nej. Varför ska vi då skapa ett? Världen blir ju då endast mer orättvis.

Det är sant att judar under nästan alla tider haft det osäkert. Förintelsen är bara ett exempel, så på ett sätt förstår jag varför dem behöver ett land att fly till vid problem, men å andra sidan finns det faktiskt fler religiösa grupper som blivit förföljda i årtionden, till och med århundranden. Zigenare är bara ett exempel. Och vad händer när den etiska gruppen kräver ett eget land av samma anledning som judarna? Ska vi återigen rita om våran poltitiskakarta och ge även dem ett tillflyktsland? Det är helt absurt.

Och Israel är faktiskt inte enbart heligt för judendomen, utan även för islam och kristendom. Vad händer om vi också går ut med att gud gett oss det landet? Visst, nu visar historien inte så, men å andra sidan. När har det tidigare varit så att vi format världen utefter religoner? Vem har ens sagt att gud finns? Vem har bevisat att han talat till Abraham? Och hur konstigt blir det inte för ateister att sympatisera till det faktum att Israel getts bort i Guds namn? Gud som inte ens behöver finnas.

Nej. Nu ska jag ge mig. Jag skrämmer mig själv. Varför diskuterar jag ens det här?