Att ha en häst att pyssla med innan skolan innebär både bra och dåliga saker har jag märkt. Imorse gick jag upp klockan sex, fast att det var veckans enda sovmorgon från skolan. Jag behövde hinna mocka 16 kärror och rida ut innan de var dags att befinna sig vid skolbänken, 10.25. De blev stressigare än förväntat må jag lova, men Spurre och Tessan gjorde de så värt det. Tanken av att verkligen rida igen gör mig så lycklig. De här är de liv jag vill leva, hur mycket stress de än innebär. Jag känner mig så otroligt fri och bekymmersfri på hästryggen. Jag älskar varenda minut.
Hjälp! Jag låter som en riktig nörd, men det bjuder jag på idag. Sånt är livet när man är nykär.
