.

Jag är lycklig. Direkt efter skolan ska jag möta upp Tessan för att ta en sväng förbi stallet. Vi ska rida islandshästar, hon och jag. För mig som inte ridit på länge skapade bara tanken en klump av lycka mellan revbenen. Jag har längtat efter den här dagen. Verkligen längtat.

Att den dessutom ska spenderas med Tessan skadar inte. Vi har varit vänner så länge som jag kan minnas. Som barn var vi alltid dem mest tokiga. Dem som hade allt från läppstiftskrig till långa skogsritter. Ja, vi hade allt tillsammans, hon och jag. Det var vi som fick världen att snurra. Vi som upplevde hela livets utveckling ihop. Att vår tid som oskiljbara försvann är nästan sorgligt. Fast på något sätt vet jag att hon och jag alltid kommer vara just dem vännerna, i alla fall för alltid inom oss. Jag vet att jag kommer ha kvar henne i resten av mitt liv. Det har vi lovat varandra för länge sedan, och vi kommer hålla det. De tvivlar jag inte en sekund på efter dessa 13 år som vänner.

Jag mår så fruktansvärt bra idag!