.

Efter en riktigt omtumlande morgon slutade jag och Pauline upp hemma hos mig med coca-cola och tunnbrödrullar. Vi satt och diskuterade om allting mellan himmel och jord. Om gamla minnen från forna dagar som än gnager våra själar till oro. Om pojkar som busar med våra hjärtan och om vänner som vi inte riktigt förstår oss på. Ibland var vi tysta också. Tysta som små möss. Fast även i tystnaden samtalade vi. Hennes vackra ögon skrek ut hemligheter som inte munnen hade kontroll över. Hemligheter som läpparna inte ens hann reagera på. Vi är sådanna, hon och jag. Vi behöver inte ens samtala för att förstå varandra. Vi ser varandras liv som i diaspel bakom stängda ögon. Känner av allting som sker.

Jag älskar det med oss. Jag hoppas att du vet det, frugan min.